Ensamtid

Äntligen. Mamma och Pappa försvann precis ut genom dörren, med Bella i släptåg, för en iskall promenad i skogen (okej, i jämförelse med Marlenes gamla kungälvs-skog är väl Lindome-skogen bara en ansamling träd). Hursomhelst, detta ger mig en hel timmes ensamtid.
Yes! Min ensamtid är något jag värderar oerhört högt.
Vanligtvis hemma hos familjen Jalming finns det ALLTID någon hemma. Mamma jobbar natt och pappa dag och jag jobbar lite då & då vilket resulterar i att det alltid finns någon hemma. Förr var ju detta fantastiskt då jag slapp både dagis, fritids och dagmamma och kunde komma hem direkt efter skolan, varenda dag, under hela min skol-tid. Beundransvärt.
Men när man blir äldre inser man att lite ensamtid kanske inte skulle skada ändå. Och under tiden Adri bodde hemma blev det inte särskilt mycket ensamhet (ingen alls, faktiskt). Enda tillfället jag fick vara helt ensam var inne på toaletten. Här skaffade jag mig den dåliga ovanan att låsa dörren till toaletten, vid varje toalettbesök. Och det gäller inte enbart själva toaletten; för att duscha, borsta tänderna, använda hudcreme, tvätta händerna, vad som helst, bara jag fick lite ensamhet (och självklart drev jag min stackars syster till vansinne, haha).

Så, nu när jag fått mig lite kvalitetstid ensam, passar jag på att göra saker som är typiska Nina-grejer som ingen annan får se, t.ex lyssna på dålig musik (melodifestivalen 2008), öva mig på att gå i pumps (mina silvriga 7 cm-klacks från Wedins) och göra ytterst tjejiga saker (organisera i min sminkhylla).

Eller som nu, bara sitta framför datorn och njuta av hela husets tystnad.

En summering av i n d i e n

Yesyes, nu är jag hemkommen. Inte särskilt brun men sliten as hell. 2 veckors kringflackande i Goa får inte direkt plats att beskrivas här, men de mest angelägna (och angenämna) har jag nog tid till att skriva ner.

Vi (jag och Adri handlar det om alltså) bodde på Hotel Aldeia Santa Sita i Candolim i Norra Goa, som till 90 % beboddes av cockney-pratande britter som käkade toast, sausages, baked beans och annat lurigt till frukost (bara vi svenskar som käkar flingor och icke-rostade mackor till frukost). Rummet vi hade var bättre än genomsnittet (vi fick sänglampa!) och hade dessutom balkong och bra luftkonditionering (som förde ett jävla väsen, kändes som att sova mitt i en krigszon). Lite skojigt att veta är också att de indiska madrasserna stoppas med kokosnötsfiber = stenhårt! Känns ungefär som att sova på utemöbler. Men bortsett från detta så var rummet till belåtenhet.

Varmt var det också, 33 grader i skuggan vid ett tillfälle (och det var nog inte ens en av de varmare dagarna...). Jag inhandlade haremsbyxor (eller byxor med gällivarehäng, beroende på vem man frågar) som var fantastiska! Vanliga byxor var uteslutet. Och det enda man orkar göra i sådan tryckande hetta är att ligga vid poolen alt. vid havet. Enda problemet med havet är alla försäljare. Man får inte ens 5 minuters lugn och ro förrän det kommer fram någon som envisas med att få göra manikyr, pedikyr, massage eller sälja massa smycken. När man väl viftat bort en försäljare dröjer det inte många minuter innan någon ny är framme.

Självklart är inte alla stränder fullproppade med försäljare; man kan ta en taxi och åka till lite mindre exploaterade stränder t.ex Varca i söder eller Ashwem i norr (sistnämnda valde vi).

Stämningen på sådana stränder är otrolig! Sanden ligger utsträckt kilometervis åt båda hållen, vattnet har en temperatur på 25 grader och Beachshacken har den mest avslappnade stilen (vi gick upp till beachshacket och drack milkshake under vår vistelse på Ashwem-stranden och när vi skulle betala sade de bara "hey, thats cool, you'll pay later before you leave, no rush". Haha, härligt avslappnat).

Sen har man det där med djuren. De små gatorna, redan överbefolkade av försäljare, fotgängare, bilar, bussar, vespor och allt som hör därtill, innehåller även heliga djur som under dagen står längs vägkanterna (ibland mitt i gatan) och filosoferar. Dels är det elefanter (dock eskorterade av ägare) och dels kor, i mängder. Hur de överlever i den bisarrt galna trafiken förblir en gåta...

Till det mer triviala kan nämnas att stranden låg nära hotellet (kanske 200 m). Mellan hotellet och stranden låg en liten sandbank med utströdda palmer som på kvällarna, med havet och solnedgången i bakgrunden, påminde om Apocalypse Now (haha).

Vi åkte även på utflykt till Anjunamarknaden (på vägen dit, i båt, såg vi hoppande delfiner!) där jag köpte ett enormt överkast för 400 rupees (60 kronor). Vi åkte till Goas mest betydande tempel och efter det kryddplantager och fick se alla kryddor vi använder dagligen i sin naturliga miljö. Vi fick även tillfälle att rida på elefant, tvätta elefant och få powershower (när man sitter på elefantrygg och bli "duschad"). 3-timmars djungelpromenader, besök i byar, MASSOR av indisk mat och en natts sovande i "lerhyddor" (som faktiskt hade elektricitet).

Utöver överkastet och två par haremsbyxor köpte jag två ringar (varav en i silver från Anjuna Market), en nyckelring, salladsbestick från Savoi Spice Plantation, en träelefant och förmodligen en del annat som jag har förträngt just. Sammanlagt kostade nog allt 500 svenska kronor (billigast ever!)

Och ungefär så var det. Just nu känner jag bara för att sova och INTE jobba imorgon, men Adri och jag har redan börjat spara pengar till New York nästa år (och London till hösten för att se Spamalot) och för att ha råd med sånt, måste man jobba! (har tydligen fått löneförhöjning efter nyår, så det är ju alltid positivt! Men man ska ju inte jobba mindre för det...)

Nu ska jag i alla fall lukta på kryddor, mysa i mina haremsbyxor och kolla igenom mina 250 bilder och minnas tillbaka.

Sincerley /nina