Look who it is!

Titta! Min underbara, fantastiska, beundransvärda jediriddare Ewan McGregor är i stan för The Wimbledon-hoopplah! Isn't he lovely?

P.S Jag hoppas Perez Hilton inte stämmer mig för att jag snott hans bild!

Varm lördag

Gick precis upp. Är aptrött. Funderar på att åka in till Islington och bara promenera runt för att vakna till, huset är alldeles tomt och tyst. Oh well, får väl se. Ska ha picknick ikväll i St James Park, så måste väl vila upp mig inför detta. Alldeles för varmt ute för att man ska kunna leva! Huuuga. I alla fall, satt uppe himla sent igår för att kolla på Star Wars Return of the Jedi. Wooo, så bra, loves it loves it. Köpte boxen med episod fyra, fem och sex för några dagar sedan, så har myst med en film varje kväll. Ska jag köpa de tre nya också, men har lovat mig själv att inte köpa mer grejer eftersom det inte kommer få plats i packningen. Åååh, hade en hemsk dröm om att min packning vägde för mycket och jag var tvungen att slänga allt och jag blev till allmänt åtlöje. Fy. Nä, inte köpa mer grejer nu!

Vidriga, slemmiga, håriga, djävulska...

....med alldeles för många ben och viljor. Jag talar såklart om...spindlar! Min fobi för dessa "djur" (vet inte vad jag ska kalla dem, amöbor med elefantkomplex kanske) börjar nå oanade höjder. Förr var det inte så illa, kunde vara i samma rum som dem, kanske stoppa dem i en burk och kasta ut. Men nu, ojojoj. Det är...illa! Hjärtklappning, svett, darrande händer, uppspärrade ögon, en kall och sunkig känsla av död som smetar sig över mig. FY FAN. Jag vill att de ska...jo, jag säger det; DÖ. Jag vill att de ska DÖ! Mår lite illa...hade precis en liten encounter med en liten jävel inne på "spindeltoan" (ni som besökt mitt hus på Albion Rd känner till denna toalett). Kunde inte koncentrera mig på någonting, satt bara och stirrade på det lilla svarta äcklet som rörde sig, alldeles för snabbt, över väggen bredvid mig. Kände för att skrika och springa ut därifrån! Ursch. Seriöst, de är ute efter mig! Om jag hittar en i mitt rum ikväll går jag upp och lägger mig i soffan i vardagsrummet. Tänker inte bli uppäten i natt!

To be continued...

Sommar sommar

Hej! P.g.a av den fantastiska brittiska sommaren har bloggen fått lida. Oh well, bilder som plåster på såren!

Trafalgar Sq

South Bank

Islington

Muswell Hill

Islington, Upper Street

Man blir som man umgås


Starbucks, Islington

Nattliga reflektioner

Som de flesta sena nätter sitter jag framför datorn, lyssnar på lite random musik (just nu Julian Perretta) och läser bloggar, kollar facebook och gör research via google på helt skumma grejer (hur mycket kakao ska en chokladkaka innehålla för att den ska få kallas "mörk"? Är Dan och Serena de nya Ross och Rachel? Hur kommer man till sista bossen på Portal?). Som vanligt har jag mycket tid till att fundera och reflektera och en sak jag blivit extrem förvånad (och beklämd) över är alla nya studenter som bloggar över sina "miserabla och arbetslösa liv". Har nog hunnit stöta på fem studenter av 2009 eller årsgamla sådana i bloggvärlden, där de skriver att studenten innebär slutet, att de nu är arbetslösa och kan inte göra något med sina liv förutom att jobba och försöka överleva.

Uhm, hello? Vad hände?

Det bästa som hänt mig är min student, i alla kategorier. Jag minns dagen som helt fantastisk; sprang runt med Karin och Linn inne i Schillerska till höger och vänster, sade hej då till våra lärare och våra nyblivet föredetta klasskamrater och sprang ut på skolgården med vår hemmagjorda ES3B-skylt, med en enda tanke i skallen; ÄNTLIGEN! Och jag har aldrig, för ett ögonblick, tyckt att skolan varit bättre än det riktiga livet. Trots att mitt sista år på Schillerska var det bästa av alla mina skolår, önskar jag mig aldrig tillbaka. Varför skulle jag? Efter studenten har jag haft tid till att se nya delar av världen, istället för att bara läsa om det. Jag har hunnit jobba, lagt en grund till min CV, tjäna egna pengar och nu glädjas åt den årliga skatteåterbäringen. Jag har hunnit umgås med min familj och mina vänner mer än någonsin tidigare och jag har träffat många nya människor, varav några hoppas jag hålla kvar vid föralltid. Och jag har flyttat hemifrån och äntligen lärt mig att tvätta. Med tanke på hur mycket jag grävde ner mig i skolarbetet när det begav sig, så var det inte så konstigt att jag inte hade tid med något av ovanstående; jag var ju för upptagen med att lägga en grund för det liv jag lever nu. Och det var värt allt slaveri, alla vidriga klasskamrater och orättvisa lärare eftersom jag visste att det hade ett slut och livet skulle börja på riktigt. Och det gjorde det, i och med studenten. Det är därför det är så tragiskt att vissa människors syn på livet är helt tvärtom. Men men....det får väl stå för de; de är trots allt nittiotalister. Say no more...

29 maj 2007 (päronen hälsar; walk on the wild side)

Lördag

Fantastisk dag! Mötte Elin och Sanna i Islington vid fyra-tiden, satt och myste i Islington Green och drack juice. Jag och Elin bestämde oss sedan för att åka till South Band och åka London Eye. Vi tog farväl av Sanna och åkte iväg, med glatt humör och feta plånböcker. Och allt gick otroligt smidigt, köade i en kvart och åkte sedan den lilla turen i en knökad glasbur med massor och luriga turister och fick fantastisk utsikt över vår underbara stad. Underbart! Promenerade sedan över Waterloo Bridge, käkade en subway-macka (med alldeles för mycket salami på!) och mötte sedan Lauren på Starbucks vid Tottenham. Elin åkte hem och jag och Lauren promenerade till Euston och tog en fullpackad 73a hem. För att sammanfatta: en underbar dag!

Imorrn blir det Brick Lane. Hurra! Man kan aldrig få nog av detta fantastiska ställe. Hade helst velat åka dit varenda söndag innan vi sticker hem till Sverige. Vilket är om fem veckor. HERRE! Vad hände liksom?

Till Elin, Jenny och Sanna: St Pauls kostar 11 pund. Och Spring Awakening hade sin sista performance 30th May (GRÅTER!!!!).

xoxo

Orange Wednesday

Bio idag i Islington med Jenny, ska kasta mig på bussen om några minuter och hoppas på att allt inte är slutsålt. Och hoppas på att bussarna kommer! Buss och tube-strejk i London den här veckan, så man vet ju aldrig. Får hoppas på det bästa. Wish me luck!

Sitta baby

Min somn ar helt klart ur balans! Sov tio timmar natten till igar, gick upp halv tva och gick sedan och lade mig halv elva (!), sov till klockan atta imorse och sov sedan mellan halv tolv och halv tre idag. Och jag ar fortfarande helt ur gangorna, vill bara sova sova sova. Och inte ata. Har ingen matlust, allt smakar bajs, det enda jag vill ha ar banan och jag har redan atit tre stycken idag. Fy. What's going on? Ska sitta baby idag i alla fall, vilket innebar att jag och tjejerna ater popcorn och kollar pa Monsters Inc. Festlig mandag.
Imorrn ska jag traffa Elin tror jag, om vi inte andrade dag for var expedition till Vivian of Holloway i Kentish Town. Ska bli mkt intressant. Far hoppas att jag inte forsover mig...

Tallyho!

Sunday, bloody sunday

Mensvark idag. Illa. Har precis tagit tva magnecyl och sitter nu och vantar pa att de ska kicka in. Sista Communion pa Notting Hill Arts Club idag, vet inte om jag orkar ga. Kommer nog bara sitta i ett horn och vanta pa att fa ga hem. Well well, ska spela Half Life och ata en banan sa far vi se vad som hander...

World without end

Som alltid efter att jag har last ut en bra bok, ar jag nu bade exalterad och deprimerad; Exalterad over hur bra boken var och deprimerad over att nasta bok jag laser efter detta kommer bli en besvikelse i jamforelse.


World without end av Ken Follett var inte lika bra som dess foregangare, Pillars of the earth, men tillrackligt underhallande och valskriven for att kunna fanga lasaren under 1200 sidor. Precis som "Da Vinci-koden" jamfort med "Angels & Demons", ger "Pillars of the earth" och "World without end" tva helt olika uppfattningar av religion;
"Da Vinci-koden" gav mig, om mojligt, annu mer misstro och skepticism mot religion, kyrkan och dess anhangare, till skillnad fran "Angels & Demons" dar jag fick misstro till kyrkans motstandare, vetenskapsmissbruk och allt vad det innebar. Jag blev till och med lite lycklig nar kyrkan fick sin nye pave och alla blev glada (och jag som hatar paven annars).
Och nu, i "World without end" blev jag frustrerad over kyrkans giriga, okunniga och overstolta munkar och biskopar (som vanligt alltsa) till skillnad fran nar jag laste "Pillars of the earth" dar jag jublade hogt (bokstavligen!) nar Prior Philip vann mot hemske Earl William Hamleigh (Prior Philip, senare att bli Biskop Philip i "Pillars of the Earth" kan vara min favoritkaraktar nagonsin! Trots att han ar munk...).



Det ar ytterst fascinerande hur bocker kan paverka ens beliefs sa starkt. Att folja karaktarerna i "World without end" gjorde mig nastan helt totalt gudshatande, tack vare vidrigt portratterade karaktarer sasom Godwyn och Philemon, medan Prior Philip i "Pillars of the Earth" hade kunnat fa mig att bli nunna. Och hade alla djupt troende manniskor i varlden varit som Prior Philip sa hade varlden med all sannorlikhet varit mycket finare.

Well, enough of that. Mitt tangetbord har blivit lite konstigt och tappat alfabetets tre sista bokstaver och kastat om en del andra grejer. Problemet brukar ju vara knappen Num Lock, men har tryckt pa den cirka femtio ganger och det hander inte sa mycket. Hm...min dator har alltsa overlistat mig (hander ganska ofta) sa ska forsoka komma pa vad som ar problemet. Kan vara att jag installerade Half Life haromsistens och knappade in ett fusk i den. Forstar inte hur det kan paverkar resten av datorn, men ja....ska forsoka losa det, vi kan inte lata maskinerna vinna!

Laterz!

Ett problem

Så här ligger det till:
Har ett stort överhängande problem framför mig; jag ska lämna tillbaka en pajform till Laurens gamla au-pairfamilj! Alltså, jag tror jag måste börja gå på medicinering efter det här traumat.
Allt började med att Lauren slutade hos familjen i fredags, för att flytta in hos mig över helgen. Och, för tillfället i ära, bakade hon en kokos-paj. Mycket trevligt, tills vi insåg att någon måste gå tillbaka till huset (alltså till familjen som sparkade ut Lauren fem dagar efter att de gett henne sparken för att hon inte ville jobba för 1 pund i timmen) och lämna tillbaka den här pajformen. Och självklart gjorde vi vad alla normala människor skulle gjort i den här situationen; vi sköt det framför oss! Och nu har Lauren åkt hem och här står jag med en pajform och vet ej vad jag ska ta mig till. Tänkte först slänga den någonstans men Chris har tvingat mig att lämna tillbaka den, annars skulle han göra det själv. Och om det är något som är mer pinsamt än att lämna tillbaka den är att låta Chris göra det. Ursch, nej. Alltså ska jag nu göra det som alla normala människor skulle gjort i den här situationen; jag skjuter det framför mig! Och om jag ber till alla gudar så kanske kanske kanske Chris glömmer bort att pajformen fortfarande ligger gömd under min säng....