Löningshelg!

Haha, jag har blivit en av alla dem; trots en relativt blyg lön, sprang jag till stan som en skållad råtta och spenderade ungefär hälften av mina surt förvärvade slantar på diverse onödigheter. Alla har vi våra laster. Sofi Fahrmans är designerkläder, Pappas är kanoter & skidor och förskolebarnens är godis. Trots det faktum att jag delar två av ovannämndas begär (designerkläder är ju dock inget jag köper, utan enbart njuter av att titta på), har jag även Film & Spel som ett begär. Likt alla de tre tidigare nämnda, kan man spendera en ordentlig summa pengar på detta (illa illa illa). Men för alla oss cineast-wannabes finns Movieline som en himmel med vidöppna dörrar. CDON i all ära, men det är något särskilt med att gå runt och botanisera bland alla hyllor fullproppade till bristningsgränsen med filmer, serier, boxar och specialedition-utgåvor. Allra bäst är hyllan med TV-serie-boxarna. Jag kan stå i timmar med huvudet på sne, läsandes titlarna och drömma om att ha råd med Sex and the City-skolådan eller den kompletta South Park-serien. Jag tog mig tillslut samman och ansåg mig ha råd med Monty Pythons Flying Circus, Trainspotting och Six feet under Säsong 3.
600 spänn fattigare. AJ!
När jag väl var inne på att spendera pengar kunde jag lika gärna köpa lite spel, tänkte jag och sprang raka vägen EB Games för att botanisera lite mera. Botaniseringen resluterade i Mass Effect och The Darkness. 700 spänn fattigare. AJAJ! Om jag hade bott ensam i en lägenhet, hade detta varit tillfället då jag tvingats flytta ut.

Påvägen hem träffade jag min gamla barndomsvän Pernilla, som var i full färd med att styra upp en HBT-fest på Röhsska. Flashigt värre! Och engagerat! När var jag engagerad i något senast? Typ Ung Vänster när jag var...15?
Iofs jobbar inte Pernilla just nu, så då får man ju faktiskt tid över för sina intressen. Men liksom, även när jag inte jobbar orkar jag engagera mig i mina intressen. Det tog all min koncentration och ork att ens ta mig till stan i morse. Hm. Kanske något man borde jobba på...? All cred till Pernilla i alla fall som faktiskt gör något av sin lediga tid.

Wellwell, over and out for now.

29 maj

29 maj är ett intressant datum.
Första gången jag associerade det till något annat än "slutet på maj", var så klart när jag såg Nile City. Kanske inte första gången, jag var nog för liten för att inse humorn i det hela (speciellt Weiron i Ottan, minns att jag spolade förbi det på VHS:en varje gång det dök upp), men ett tag senare när jag blev en gnutta äldre, och började uppskatta "riktig" humor.
"Du kan ta ett annat datum, ja, jag vet inte....kanske hrrm, 29 maj"
"Jaaajaa...4 april!"
"29 MAJ!!"
"Eller 29 maj?"
"Ja! Walk on the Wild Side! Den kan de! Mamma, Pappa!

Quote PerezHilton: HIGHlarious!
Kanske inte Monty Python-klass, men sannerligen äkta klassiker.

Hursomhelst, har ju nu hunnit bli äldre (och även lärt mig uppskatta Weiron i Ottan) och associerar 29 maj till ännu en sak nämligen min student från detta datum för snart exakt ett år sedan. Fantastiska och händelsefulla 24 timmar, som rundades av på Sticky med huvuden hängandes över bardisken, nästintill sovandes, alla med samma tanke: "Vafan ska hända nu...?"
Vi orkade dock ta oss samman & vara hyfsat sociala (och halvt vakna), på vår sista natt som ES3B. Ett värdigt slut på skoltiden & en värdig början på det riktiga livet.

Så det var historien om 29 maj. Vad som händer efter detta är jag väl inte helt säker på. Har ju tre uddevallavänner som sticker till England till hösten & jag velar fortfarande. Om jag ska fortsätta jobba med barn, kan ju lika gärna göra det här hemma; lönen är fantastisk för att vara ett vikarie-jobb & arbetsförhållandena utmärkta. Finns inget att klaga på. Förutom det faktum att jag blir kvar här i Lindome ett år till. Eftertraktansvärt? Not quite.
Ärsch, jag kommer aldrig veta vad jag vill. Mitt liv kommer vara precis som ordspråket "Life's what happens when you're busy making other plans". That's that.