Chiclit-torsdag

Lägesrapport: Dagen på det "hemska" stället visade sig vara en filbunke. 3 av 4 ordinarie fröknar var sjuka och av 20 barn var två där. Jojo, två barn. Det kom ett till efter frukost, men de sprang hem i vild panik efter att fått höra om alla sjukdomar som härjar just nu. Haha.
Vi slog oss ihop med avdelningen bredvid, så sammanlagt blev vi 5 fröknar och 6 barn. Kommer ihåg när jag var på Grodan första gången och det var jag och Tobias och 18 barn. Illa illa. Så fem pers på sex barn gjorde att man blev ganska sysslolös. Ergo: lugn och utvilad Nina. Mmmm.

Och Adri har flyttat. Det är så tomt att det nästan ekar här. Mycket av hennes saker ligger fortfarande utslängda lite överallt, men annars är det tomt tomt tomt. Får se hur jag kan få användning av hennes gamla rum, massa trevligt utrymme som bara står och skräpar. Inrednings-Nina kommer ha en fantastisk inredarhelg. Vi får se hur det urartar...

Och apropå inget så har äntligen Candace Bushnells nya bok Läppstiftsdjungeln kommit på pocket, så jag firade med att köpa den, tillsammans med Marian Keyes "Anybody out there?" och Curtis Sittenfeld "I en klass för sig".
Mah! Jag och min passion för chiclit (kanske sistnämnda inte riktigt hör till, men ändå). Har ändå läst lite mer 'allvarliga' böcker på sistone, t.ex. Diane Setterfield "Den trettonde historien", Michael Cunningham "Timmarna" och Audrey Niffenegger "The timetravelers Wife". Alla dessa tre borde läsas av ALLA (speciellt sistnämnda som är min favorit, tillsammans med Moment 22).
Hursomhelst, jag belönar mig själv med chiclit för varje gång jag dragit igenom en 'den-här-måste-du-ha-läst-bok' (förtjänar typ 50 stycken för min insats med Slottet av Kafka....).
Måste bara vänta hela helgen för att mina fantastiska chiclitböcker ska anlända. Muuh. Fast jag har ju dock mitt lilla projekt med Adris rum att sysselsätta mig med så länge. Mmm ja.

Wellwell, that's how it is.
Over and Out.

Catch 22

1) En bok som förändrade ditt liv?
Moment 22, Joseph Heller

2) En bok du läst mer än en gång?
Ovanstående

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Timetravellers Wife, Audrey Niffenegger

4) En bok som fick dig att skratta?
Anybody Out There, Marian Keyes

5) En bok som fick dig att gråta?
Harry Potter and the Half-Blood Prince, J K Rowling

6) En bok du önskar att du hade skrivit?
1984, George Orwell

7) En bok som inte borde skrivits?
Bibeln

8) En bok du just nu läser?
Tärningspelaren, Luke Reinhardt

9) En bok du tänkt läsa?
Processen och Amerika, Franz Kafka

10) En bok du varmt vill rekommendera
Alltid Moment 22

Egentligen skulle nästan alla ovanstående frågor kunna besvaras med Moment 22. Den har faktiskt ALLT. Den mest kompletta, fantastiska och välskrivna boken jag varit med om. Försökte läsa den första gången när jag var typ fjorton, men fattade inte riktigt. Redan första meningen är ju lite skruvad och sätter änna tonen för hela boken; " När Yossarian första gången såg Fältprästen blev han djupt förälskad i honom". Och så håller det på, hela boken ut. När jag sedan gav den ett nytt försök, när jag var arton, blev jag djupt förälskad i boken! Under hela maj 2006 satt jag på 761:an, till och från skolan, och läste och läste och läste. Minns ingenting annat från den tiden förutom eftermiddagarna på bussen, när det äntligen blivit såpass varmt att man kunde sitta utan jacka på bussen. Solen som bländade mig i ansiktet medan jag försvann in i boken och ganska snabbt insåg att jag hittat Livets Bibel. Det var verkligen som en uppenbarelse. Jag återupptäckte den i precis rätt tid i livet för att uppskatta den som mest och för att förstå den fullt ut.

Man ska inte svara i telefon

Guud, jag är så dum!
"Dolt nummer" ringde och jag kände att jag faktiskt borde svara, ifall det var bemanningen. Och visst var det det och de ville att jag skulle jobba på ett ställe Adri sagt var ashemskt! Och eftersom jag har ignorerat deras samtal ett tag, kände jag att det var bäst att godta deras jobbförslag.
Nu har jag ångest, eftersom jag inte vill jobba där. Muuuh! Dumma Nina! Du ska bara göra saker du själv vill (mitt motto sen högstadiet) och nu bröt jag det! Illa! Man får ju faktiskt lön för mödan, men de 8 timmarna kommer nog bli sjukt jobbiga.
Ska försöka gå dit med en positiv attityd, annars kommer jag nog inte orka igenom dagen. Hm ja.

Utöver det lilla snedsteget ligger livet ganska bra idag. Jag har kört fast på Half Life (morr), Adri flyttar imorgon och kvällen kommer nog gå åt till att fixa hennes virusskydd på datorn. Superkul. Jag borde få betalt. Wellwell, ska nog spendera kvällen (efter att jag fixat virusskyddet då) framför datorn med en bit födelsedagskaka och tre episoder av Gossip Girl. Tillräckligt för att jag ska känna mig lugn inför morgondagen.

På återseende. Over and out / Backstabberlady

Does Barry Manilow know that you raid his wardrobe?

Det kan hända mycket på en vecka. Mer än vad man känner för att skriva på en blogg så jag håller mig till det gamla vanliga ytliga.

Sitter nu och halvkollar på Breakfast club, klockan är 00.40, jag har inte jobbat idag och jag tänker inte jobba imorgon. Adri fyller år imorgon (eller ja, idag) och eftersom jag är en duktig syster har jag bakat en kaka och fipplat med hennes nya dator hela kvällen (hoppas hon godtar det som födelsedagspresent, annars är jag screwed). Och det är bäst för henne också, fixade hennes Internet, bittorrent, divxcodec, itunes, you name it. Msn fixade hon dock själv, jag trodde knappt mina ögon. Hursomhelst, tröttsamt, eftersom hon är den som får ta med sig den nya, coola datorn ner till Malmö (dit hon flyttar om 48 timmar) och använda den, medan jag är fast här. Eller fast och fast, jag skulle kunna flytta men tanken på att leva på snabbpasta och ketchup (det enda jag skulle kunna tillaga och ha råd med) gör mig illamående. Och jag skulle väl inte kunna flytta längre än till Kållered, och det skulle kännas 100 gånger mer deprimerande än att bo hemma.

Efter en hel dag av soffsittande hinner man reflektera en del över livet och allt som hör därtill. Mina nyårslöften kom upp i mina tankar.
Det har gått en månad in på 2008 och självklart har jag fallit in i gamla vanor; jag äter inte mer frukt som jag hade tänkt, snarare mindre. Börjar nästan tröttna på banan (god forbid!) och tanken på att gå över till apelsin känns tröttsam (blir så kladdigt). Högskoleprovet ligger i dvala, då jag överväldigades av det faktum att jag aldrig kommer klara det. Även min önskan att ha bättre kontakt med mina vänner har misslyckats ganska fatalt. Vet inte om det är mig det är fel på, men ibland känns det så lönlöst. Varför är det alltid jag som ska ta kontakt med människor för att relationen ska upprätthållas? Är det alltid mitt fel att relationer rinner ut i sanden? Vissa har jag medveten låtit försvinna, då både jag och den andre vet att det inte tjänar någonting till, medan andra har jag kämpat och slitit med för att få det att funka, utan resultat. Som Jenny, till exempel. Efter ett halvårs vänskap beslöt hon att utesluta mig från sin bekantskapskrets, sluta ringa upp och sluta prata med mig. Jag var hennes första vän i Göteborg, och när hon fick nya vänner dög jag inte längre. Så enkelt var det. Funkar vänskap så?

Igår var det exakt ett år sedan Benny dog och jag känner mig mer ensam är någonsin. Igår var det även exakt 2 månader kvar till min tjugonde födelsedag.
Tiden går fort.

Återigen Half Life

Monday, one day, Tuesday, two day, Wednesday, when, huh, what day? Thursday!

"Mööuhghghääee Nina" svarade jag i telefonen imorse klockan 07.20.
"HEJ DET ÄR LISBETH PÅ BEMANNINGEN!"
Jag höll nästan på att säga att jag inte kunde jobba, men i samma stund kom jag på att min lön till februari kommer bli väldigt, väldigt tiny om jag inte jobbar. Så jag tog mig i kragen och jobbade mina 8 timmar, och nu är jag hemma igen. Känns bra.
Fanns ett barn som hette Anthony på förskolan jag var på idag. Coolt. Om jag skulle få barn någon gång (knock wood) och det skulle bli en pojke (knock wood!) skulle han heta nåt sånt, så han slipper ha samma namn som alla andra (men som inte är FÖR konstigt, typ Agamemnon eller nåt).

Har kommit in ordentligt i Half Life 2: Episode 2 nu. Mmmm, like it like it. Half Life 2 var underbart roligt att spela, eftersom jag först trodde att man enbart skulle springa omkring och skjuta zombies. Glatt överraskad blev jag dock när jag insåg att man, i form av Gordon Freeman, får leda hela oppositionsupproret mot Dr. Breen och The Combine och deras uppbyggda diktatur-värld. Fantastiskt! Jag blev hooked at once. Och när jag väl bestämt mig för att spendera mina surt förvärvade slantar på en Xbox 360, var The Orange Box (innehållande TRE Half Life-spel!) det första spelet jag köpte. Nöjd kund 3 700:- fattigare.
Men det var sannerligen mitt bästa köp under hela 2007, tillsammans med mina festivalbiljetter och min studentmössa.

20 minuter kvar till Unga Mödrar (haha, världens bästa program. Skulle lika gärna kunna heta 'Var glad att du inte lever det här livet'-programmet). Ska nog sätta mig och läsa en stund fram tills dess, för att fylla min akademiska kvot för dagen (en del av den iallafall). Men vet inte om jag ska vara cool läsa Timmarna av Michael Cunningham, som jag påbörjade igår, eller om jag ska vara lat och läsa Glamour. Hm. Ännu ett av livets svåra val...

Over and Out.

Half Life

Idag är det måndag och jag är hes. Riktigt härligt, raspigt hes som gör att jag knappt kan få en syl i vädret här hemma. Ljudnivån at the Jalming residence är förvånansvärt hög och är man hes och utan ordentlig röst, har man inte mycket att säga till om. Illa illa.

Hur som helst, Marlene spenderade fredagskvällen/natten hemma hos mig, framför TVn och Call of Duty. Sannerligen underhållande att se en äkta rookie försöka överleva i the russian outback, bland handgranater, AK-47or och arga oppostionsledare. Men Marlene kämpade på och blev riktigt duktig! Jag kände mig nöjd.
Fast efter hennes besök här har hon blivit sjuk. Haha, stackars Marlene! Överlever inte ens en natt här.
Fast det gör ju inte jag heller uppenbarligen. Var alldeles spysjuk i torsdags och kände mig döende större delen av morgonen, för att sedan kvickna till och må perfekt resten av dagen, som om ingenting hänt. Funderade på om jag ätit nåt olämpligt, men tydligen så har jag ju nu förpassat sjukdomen hem till Marlene istället. Dumma Nina! Är du sjuk; träffa ingen!
Dagens lärdom (och ett nytt nyårslöfte kanske...?).
Får hoppas Marlene kan förlåta mig. Kanke kan introducera henne till Gordon Freeman och Alyx Vance och se om hon uppskattar deras zombie-killing-skills lika mycket som Soap Mactavish och hans S.A.S.
Åerstår att se...

Ska nog själv bänka mig fram TVn och njuta lite av Dr. Freeman, City 17, The Combine och Dr. Breen och se om jag kan komma förbi den stora, dumma Antilion-vaktaren som springer lös på gatan. Har försökt flera gånger och klarar jag det inte nu, kommer jag bli förbannad (!!!).
Wellwell, i'll keep you posted, as usual.

Over and Out.

Högskoleprov

Dags att förbereda sig för högskoleprovet den 5e april.
Jag var faktiskt ganska thrilled ett tag över mitt initiativtagande angående detta, men självklart skulle mitt lyriska sinne stillas när jag insåg hur svårt det faktiskt är. Gah, NOG-delen är inte att leka med alltså.

AB är ett tvåsiffrigt positivt tal. Vilken är entalssiffran, d.v.s. B?

(1) Kvadraten på B är lika med det tvåsiffriga talet

(2) Siffran A är hälften av siffran B

Tillräcklig information för lösning erhålls

A i (1) men ej i (2)
B i (2) men ej i (1)
C i (1) och (2) tillsammans
D i (1) och (2) var för sig
E ej genom de båda påståendena


Och det här ska alltså avgöra om jag är kvalificerad för att bli psykolog eller inte. HRM. Kommer behövs plugga mitt ASS OF om jag ska lyckas få minst 1,7 (vilket är intagningspoängen i Umeå, där jag nog helst vill gå). Wellwell, vad gör man inte?
Funderade faktiskt ett tag på att strunta i hela psykologgrejen och bli sjuksköterska istället. Behöver bara läsa Naturkunskap B och sedan söka in till Operationssjuksköterska på Karolinska, mina gymnasiepoäng räcker gott och väl. Skulle vara ganska coolt. Men det är inte det jag vill! Jag vill bli psykolog god damnit, hur svårt kan det vara?
Önskar att jag hade Adris betyg (19,5). Hade kunnat välja på nästan vilket yrke som helst förutom arkitekt och läkare. Typiskt. Och det som stör mig mest är att mina betyg faktiskt är riktigt bra, men inte alls på långa vägar tillräckligt bra för psykolog. Lägsta intagningspoäng ligger på 19,3 och jag har 17,4. Idiotiskt.

Wellwellwell, finns inte så mycket jag kan göra åt det nu. Ska jobba på Grodan imorgon (hurra hurra!) och ska upp halv sex, så jag antar att jag det är sleeping-time.

Over and Out!

Att powernappa eller inte; den ständiga frågan

Jobbade 11.00 - 17.30 på ekorren idag.
Fantastisk sovmorgon! Boel ringde och väckte mig klockan sju och bad mig jobba, och när hon sa att jag skulle börja klockan elva blev jag sååååå nöjd. Jag kunde vända mig om, dra täcket över huvudet och somna om (min favoritsysselsättning). Oturligt nog för mig hade vägverket (eller vem det nu var av alla low-life wierdos i kommunen) bestämt att just idag, klockan sju på morgonen, skulle Bergmans tomt på andra sidan gatan saneras från jord, ogräs och grus. KUL! De använde en maskin, storleksmässigt i närheten av Godzilla, som förde mer väsen än 10 pansarvagnar fullproppade med amerikaner i full strid! Det var nästan sjukligt sånt väsen den förde. Klockan SJU på morgonen. Alltså. SJU! Jag började nästan gråta för att jag var så trött.
När den väl hade slutat hade jag nog redan somnat av utmattning.
Ska skicka brevbomb till sadisten som ansvarade för den saneringen. Brevbomb!

Alltså. Min sammanlagda sömn natten till idag hamnar på sex timmar (fyra timmar under natten och två till efter att Boel ringde, fram tills att jag skulle gå upp kl. 09.30). Detta är ju alldeles för lite för en trött människa som jag, vilket resulterar i att jag nu sitter och KÄMPAR för att hålla mig vaken. Verkligen kämpar, mina ögonlock faller ner över ögonen konstant och soffan, till bredden fylld med filtar, kuddar och plädar, känns otroligt inbjudande.
Vet inte än om jag ska ge in för frestelsen och lägga mig och powernappa en stund eller om jag ska hålla mig vid liv några timmar till och sen lägga mig i sängen och sova till morgonen.
Hmhmhm. Livet stora frågor....

Over and Out.

Hepatit A - Ö

Yay, ett steg närmare vår Indien-resa!
Var på Cityakuten i Nordstan och fick vaccinspruta mot Hepatit A och B (ska tillbaka om en månad och få en till, miiih).
Nog för att jag aldrig skulle kunna erkänna att jag gillar moderaterna och hela packet, men vissa privatiseringar är jag FÖR! T.ex. privatägda vaccinationsmottagningar och liknande. Cityakuten var snyggt inredd, med bekväma fåtöljer och Eurosport på en TV, och sjuksköterskan som vaccinerade oss var väldigt hjälpsam och trevlig och redde ut alla frågetecken om malaria och Hepatit A, B, C, D, Z, Ö osv. Fantastiskt! Jag är väldigt nöjd och min arm känns lite konstig av den läskiga sprutan. Uuh.

Oooh, bara 1 ½ månad kvar till departureday! Hoppas bara våra visum kommer tillbaka i tid, man vet ju aldrig med Indiska ambassaden, deras hemsida känns en gnutta opålitlig (massa blinkade knappar och konstig, tvetydig information. Sannerligen udda. De borde lära sig lite av svensk ordning och reda).
Och eftersom vi har skickat iväg våra visumansökningar innehållande våra pass, står jag nu utan legitimation = ingen utgång och begränsad kortbetalning.
ILLA. Jag lever på mitt pass, att skicka iväg det kändes som att skicka iväg min lilla baby. Usch. Ska iofs hämta ut mitt ID-kort på måndag, så helt utan legitimation blir jag ju inte.
Yesyesyes.

Over and Out.

En anledning till att kolla på TV6

Manlig, käck voice-overröst under trailer av Rocky-filmerna på 6an:
"Nu kommer sexan att visa ALLA Rocky-filmerna i ett maraton! Förutom sjätte filmen, för den sög ju faktiskt!"

Idag var den första jobbdagen efter nyår. Det kändes faktiskt fantastiskt bra att komma upp innan solen hunnit gå ner, äta ordentlig frukost och åka till jobbet och ta hand om barnen. 600 spänn hittills tjänade i januari. Well done.
Vad beträffande barnen, så var de lite tjuriga idag. Och de välte sina glas på mellanmålet hela tiden och sa 'oooj' och tittade med stora ögon. 2-åringar är så lättroade...
Och hurra för mig, för jag ska jobba på grodan nästa vecka! Äntligen. Nog för att det är mysigt att jobba på lammet, men grodan-barnen känner jag så bra och de blir så glada när jag kommer dit. 2-åringarna på lammet har en tendens att springa åt ett annat håll när det kommer någon de inte känner så väl. Hrm...
Wellwell, jag får ju betalt trots att de springer iväg. Huvudsaken är att jag är där och byter deras blöjor och hjälper de med pusslen.

Klockan är nu 00:22 och jag borde sova, eftersom lammet lär ringa efter mig om sex timmar för att be mig hoppa in för Amanda som är hemma och vårdar sina konstant sjuka barn.
Jag vill inte sova. Jag älskar att sova, men jag hatar att lägga mig. Tråk tråk tråk. Speciellt pga att jag precis startat Jane Eyre och det kommer bli svårt att slita sig.
Trots att jag inte är någon romantiker, har jag lärt mig att uppskatta BBC-filmatiseringarna av de viktorianska romanerna av Brontë och Austen och resten. Fantastiska är de till och med och Jane Eyre är riktigt, riktigt bra!
Och snart kommer den viktigaste scenen mellan Jane Eyre och Mr Rochester som jag inte vill missa, så jag ska härmed avsluta mitt blogginlägg.

Over and Out!

Allmänna klagomål

Mamma tror vi har fått möss i huset. Haha, hurra. Hon hittade ett asäckligt, halvt förmultnat bananskal som troligtvis möss varit framme och nibblat på. Taskigt för mössen som nu ska gå sin tragiska död tillmötes. Wellwell, det problemet är mellan mamma och pappa och mössen. Usch.

Under tiden har jag jobbig mensvärk som gör att jag inte kan jobba. Sitta upp är jobbigt nog, hade föredragit att ligga nerbäddad i min säng och sovit bort dagen än att bli upptvingad som nån annan chump. Blä!
Så. Nu har jag klagat tillräckligt, det finns ju alltid folk som har det värre. Fast det händer inte så mycket annat i mitt liv som jag kan fylla en blogg med. Jag är inte särskilt social längre (har jag någonsin varit?), jobbet får jag inte skriva om pga sekretesslagar och min familj vill jag nog inte hänga ut för mycket (det där med mössen var väl illa nog).
Alltså återstår bara jag själv, utan tillsatser och en stor dos klagomål. Men det är ju det vi i västvärlden är bäst på; klaga och prata om oss själva. Och jämföra oss med andra. Det är trots allt något jag försöker att låta bli, man blir ju inte gladare av att jämföra sig själv med Viktoria Silvstedt. Men att vara nöjd med sig själv är ju lika tabubelagt som att påstå att Kent är dåliga, så varför inte jämföra sig? När man väl tagit slut på klagomål finns det inte så mycket annat att göra.
Titta, jag klagar igen. Hela jag genomsyrar av klagomål och missnöje och kanske kanske har jag gjort detta till min största hobby för att slippa komma i kontakt med mig själv. Jag orkar inte göra en psykoanalys på mig själv så istället klagar jag för att slippa ställas in för faktum (nästan som ett skolboksexempel).

Uuh, jag blir trött på mig själv.
Ska bryta mitt dåliga mönster genom att ge mig själv beröm för att jag orkade dra mig själv och min mensmage till polisen och skaffat nytt legitimation. Äntligen! Helt otroligt att jag fick gjort det, Nina-som-aldrig-får-tummen-ur fick tummen ur (kan ha haft lite att göra med Adri som frågade om jag skulle med, men ändå! Cosmos for everyone!).

Over and Out

Helgnöjen

Adri ligger inbäddad i soffan som ett litet filt-paket och kollar på Jane Eyre. 5e gången denna veckan. Galet. Men kul att ha henne hemma, hon flyttar snart till Malmö och då lär det bli ganska tomt. Eller, väldigt väldigt väldigt tomt. Adri tar upp nästan all plats här hemma, med alla sina kläder och saker och sitt sjungande överallt. Hursomhelst, hon är här nu och jag är tacksam för sällskapet (och när hon väl flyttat ska jag utnyttja hennes position i Malmö för besök, hurra!).
Vi (jag och ovanstående) gjorde en välbehövd visit i staden igår, för att utnyttja stadsbibliotekets skrivare (vi har en egen, men såklart vill den inte funka och ingen vågar mixtra med den av rädsla för att ha sönder den. Mamma skulle bli galen, haha). Vi har nämligen ÄNTLIGEN tagit oss i kragen och börjat fippla med visumpapperna. Tusentals sidor som ska skrivas ut, skrivas under och skickas till Indiska ambassaden (hur mycket jobb som helst! Hade vi vetat hur jobbigt det var att skaffa visum, hade vi aldrig valt Indien som vår semsterort. Att komma in i landet är som att begära tillträde till Vita Huset, har man inte rätt anledning till att besöka landet lär de inte släppa in en. Jag gillar inte Indien...).
Fick shoppat en del grejer också, kläder och väskor och annat nipper man hittar på rean, men även två vitvinsglas från Orrefors Intermezzo, som jag avgudat ända sen jag såg de skålas med i Sex and the City (jojo, de är med där, Samantha har dem. Looove them!). Hittade de på Åhléns, med 20 % rabatt dessutom, så jag köpte! (Vuxenpoäng bigtime, yesyesyes!).

Men man vet ju att man officiellt blivit tråkig när man goes banana över rabatterade glas...Illa illa. Lägger man dessutom till att jag gillar att baka, pussla och läsa så blir jag Tant Nina. (Tant Nina som gillar att baka, pussla, läsa och occationally slänga handgranater och skjuta ihjäl folk i morbida actionspel. Vilken kombination...).

Spam, spam and.....spam!

Tycker att jag höra handgranater komma rullandes över golven hela tiden. Det där distinkta klinkade ljudet, som en knivs försiktiga klirrande mot ett vinglas.
Usch, för mycket Call of Duty. Borde spela mer tjejspel, typ...ja, vad det nu är. Nåt där man inte ser granatsplitter och kroppsdelar vina förbi i ljusets hastighet. Apropå detta, måste testa Bioshock. Kan ju inte vara annat än fantastiskt. Linn och Daniel gillar det och de duger gott som testpanel för mig.
Om någon kan vara snäll och köpa det till mig så är jag evigt tacksam.

Elin pratade om att komma ner till Göteborg denna veckan. Alltid lika lurigt eftersom hon alltid är lika svår att få tag på. Måste nog ringa. Möh, jag hatar att ringa. Speciellt jobbigt är det att ringa Elin eftersom man ibland väcker henne, trots det faktum att klockan är nio på kvällen.
"Hallå...öh, hej. Är det Nina? Oj, hej...jag, öhm ..*gäspar*...sov, hihi. Vad är klockan? Nio!? Shit, jag som skulle göra läxan....".
Stackarn, haha.
Jaja, hon ringer väl. Eller nåt, vi får väl se hur det urartar.

Over and Out.

Krigsspelsgrejen

Har spenderat hela min vakna tid idag (bortsett från två timmar vigda åt Jane Eyre tillsammans med resten av familjen) framför xboxen och Call of Duty 4. Ojoj! Trots att jag framtills i fredags avskytt krigsspel och vägrat sänka mig till den spel-nivån, kunde jag inte motarbeta min vilja att testa Call of Duty, efter alla fantastiska recensioner och höga placeringar på listor över Årets-bästa-blablabla.
I början kände jag mig bara missanpassad. Att kaptenerna framförde "Crew Expendable" och "Take that guy out", med respons som "Good Kill" och "Nice Shot" kändes fruktansvärt äckligt. Människor som bara kastas bort, skjuts ner och blir refererade till som "Expendable".
Inte alls min grej!
Men efter ett tag, när man krupit i lervällingar, sprängt pansarvagnar och dött i kärnvapensmällar, märker man ändå att spelet har ett smart upplägg, ibland utan kronologisk ordning, med snygg design och intressanta uppdrag. Och det är ju inte varje dag man får rädda världen, så varför inte göra det lite då och då i form av Sergeant John 'Soap' MacTavish?
Works for me anyway.
Here's to a lousy christmas and a crappy new year!

P.S Spelet var alldeles, och då menar jag ALLDELES, för kort! Vad tänker upphovmakarna med egentligen? Har jag lagt ut 600 spänn på ett spel, vill jag ha valuta för pengarna. Usch usch, brevbomb säger bara!