Ångest?

Jag får mer och mer ångest över att lämna familjen Shaw i juli, trots att det är tre hela månader kvar. De är så himla snälla, tjejerna är underbara och jag trivs så oerhört bra. Och jag älskar London mer än allt. Frågan är bara hur bra det kommer kännas när mina vänner inte är kvar?

Kortfattat

Jag har noll ork till någonting (är sömnig), så jag säger såhär: jag mår bra, vädret är bra, mina vänner är bra och livet leker, allt är bra. Puss hej ses!

Galen_Tjörntjej_88

Sara lever och mår bra i Indonesien. Vi kan alla andas ut! Nu ska jag äta frukost! Tjo!

En kärlekshistoria

Två bra dagar i London har avhandlats. Har träffat mina vänner och pratat tills käken gått ur led, promenerat runt i Highbury och kollat på svettiga tennisspelare i Aberdeen Park, suttit ute i det vackra sommarvädret och solat min vänstra axel till bristningsgränsen. Det är så fantastiskt att vara tillbaka i min favoritstad, och träffa vännerna igen och känna sig lite hemmastadd istället för att leva i en resväska.

Igår satt jag och Jenny på Starbucks i Croch End och myste med varm choklad och tog igen två veckor av missade samtal om livet och "Unga mödrar" och på kvällen promenerade jag en timme i Highbury (en av mina favoritställen i Ldn). Och idag satt jag, Elin och Simma i Finsbury Park med filtar och musik och "kokos-skit" som Simma så fint kallade mina fantastiska 99 pence-kokostoppar. Jaja, hon kommer nog till insikt snart...Ooh så jag saknat dem, mina små plummor! (vännerna alltså, inte kokostopparna). Två veckor ifrån varandra i vår värld, vår instängda lilla au-pairbubblevärld, är en evighet! Inte igen. Då går hjärtat mitt itu.

Hur som helst, ikväll gick jag återigen på promenad i Highbury. Och axeln blev bränd ja, efter park-hänget idag. Inte bra! Har smörjt in den med lotion men misstänker att brännan inte kommer lätta. Har jag otur kommer den börja ömma redan imorrn. SUCK. Why oh why försätter jag mig i sånna här situationer? Ursch. Solskyddfaktor 50 från och med nu!

Och sedan kan jag avsluta med att uttrycka min kärlek till min au-pairfamilj, familjen Shaw, de är UNDERBARA. Bara tanken på att jag ska lämna de om tre månader satte tårar i mina ögon när jag promenerade förut. Kommer bli utterly heartbreaking.
Och det var ändå innan de erbjöd sig att köra mig till flygplatsen klockan fyra på morgonen på lördag.
Hur ska jag kunna lämna dem? Hur?

Fáilte

Precis hemkommen från en vecka på Irland med familjen och det var otroligt trevligt. Spelade kort, läste, promenerade på stranden, klappade hästar och åt irländsk mat hit och dit. Har blivit en riktigt mästare på patiance, igår satt jag i fyra timmar i stugan och lade patiance efter patiance. Otroligt mysigt.

Men ingen ro och vila, måste boka första bästa plan tillbaka till Sverige till helgen och gå igenom någonting så obehagligt att jag undrar om jag kommer klara det. Ska ta den här veckan till att förbereda mig mentalt; hade önskat att det bara kunde bli överstökat så man kan gå vidare. Än så länge ligger all oro och gror och vägrar lämna en ifred. Men det finns som sagt inga genvägar till det perfekta ljudet. Man måste bita ihop och gå igenom det, hur illa det än må vara. Får bara hoppas att det känns bättre efteråt....

En Svensk Vecka

Efter en underbar vecka hemma hos mamma och pappa i Lindome sitter jag nu i mitt rum på Albion Road igen. Ramlade innanför dörren klockan nio och har sedan dess hunnit äta lite ris och quornfärs till kvällsmat, packat upp och sedan packat igen. Om cirka nio timmar åker jag och familjen Shaw till Luton Airport för en veckas semester på Irland. Ska bli himlans mys. För någon vecka sedan var jag mest lite skeptisk till hela grejen; promenera på stranden, promenera i skogen, promenera på landet bla bla bla. Inte min grej! Men att få se Irland är ju obetalbart, och har dessutom köpt en ny kamera, så tänker ta massor av bilder och bara mysa hela veckan. Loves it! Enda tråkiga är att jag måste gå upp klockan sju. Ursch! Inte mig grej heller. Oh well.

Hur som helst, hela veckan gick åt till att kolla på Unga Mödrar (fantastiskt program!!), spela Battlefield, bakat, kollat på Vänner med Adri och träffa mina underbara Göteborgsvänner som jag lämnat efter mig där hemma. Har varit en mycket bra vecka! På återseende fellas.

Alright, off to bed. Laterz!

.

Det är så intressant hur man tror att allt ska forsätta som vanligt i alla evigheters evigheter. Och det är så intressant när man sedan slås av hur brutal verkligheten är och hur shockad man blir av att behöva handskas med den.

Reality Check

Är nu hemma i Lindome, efter en händelselös stanstedexpress-resa, en händelselös väntan på flygplatsen och en händelselös flygresa på 90 min. Har gått en dygn och jag känner mig otroligt hemmastadd. Vädret är fantastiskt vackert; alldeles krispigt, kallt och torrt med solsken och svag vind. Loves it.
Åt prinsesstårta med mamma och pappa igår också, för att fira födelsedag i efterskott. Så gott, så himmelsk tårta. Hade nästan glömt bort hur god den verkligen är. Ibland kan jag faktiskt njuta av något som inte innehåller choklad, tro det eller ej. Hihi.Och Bella mår bra också, den lilla snuttan. Hon ligger just nu och vilar på sin lilla bädd här bredvid. Mamma ska precis iväg till jobbet, så hon ligger och kikar och hoppas på att matte inte ska gå, haha. Gav henne precis ett ben som hon ligger och gnager på, får hoppas att hon är sysselsatt ett tag framöver.
Och imorrn kommer Adri hem också, så hela familjen kommer bli samlad. Hur länge kommer vi komma överens? En timme? Kanske två...? Gäller att vara optimistisk.

Det tråkiga som inträffat här hemma är att mormor blivit inlagd på sjukhus. Efter att ha sett henne pigg och alert de senaste 20 åren nästan utan undantag var det otroligt otäckt att se henne så svag och liten och man blev påmind om att hon faktiskt är 89 år gammal. Gäller att vara optimistisk, men samtidigt måste man även vara realistisk. Och det är kanske det svåraste som finns.

PC World

Rolig händelse: min datorsladd som jag köpte för 26 dagar sedan är sönder. Den glappar. REDAN! Känner för att....strypa någon. Helst någon på PC World.
Jaja, får ta tag i det när jag är tillbaka från Irland. Hur som helst, ska nu packa för min resa hem till Sverige. Stannar tills nästa lördag, är hemma i London ett dygn och åker sedan tillsammans med familjen Shaw till Irland. Skoj!

Och Sara, my darling my dream my boat, du och jag och fantomen. Någon dag; vi är skyldiga varandra detta!

Off to Sweden, laterz!

FAN

Min 30 graders-handtvättsklänning från Naf Naf (som jag köpte i butiken vid hallarna i Paris tillsammans med Karin och Linn) råkade slinka med 40 graders-maskintvätten = FÖRSTÖRD. Ursch, känner för att dööö. Eller i alla fall åka tillbaka i tiden och stoppa mig innan jag slänger in hela högen med tvätt i maskinen utan att tänka. Varför kan jag aldrig sluta upp med att vara så klantig? Suuuuuuck.

Ansiktsmålning

Herregud, hur varmt var det idag? 20 grader säkert i solen. Det blir bara bättre och bättre! Och jag ber till alla tänkbara gudar att det ska hålla sig. Jag blir på så otroligt gott humör när det är varmt och vindstilla. Och kreativ! Har spenderat flera timmar vid mitt skissblock och försökt lära mig rita ansikten. Jävla svårt är det verkligen. Vi studerade mycket ljus och skugga i bildkursen vi hade i tvåan, så det funkar bra. Det svåra är struktur och proportioner Helt jävla assvårt. Oh well, övning övning övning!

Tog en ordenligt lugn dag idag igen, vilat mig, kollat på Sex and the City, målat, spelat Roller Coaster Tycoon, klappat Violet och tagit kort promenad längs Church Street och njutit av vädret. Halsen känns fortfarande lite tjock men jag är helt besluten om att det ska klarna upp, tänker INTE bli sjuk. Har inte tid helt enkelt, åker hem till Lindome på lördag och har massor av vänner att träffa och föräldrar att underhålla! Ska bli hur mysigt som helst! Saknar dem allihop alldeles för mycket.

Fick en horribel insikt alldeles för fem minuter sedan; måste skicka in högskoleansökning senast IMORRN, eftersom jag kommer vara borta från min dator fram tills den 19e. AAH. Skit också skit också skit också. Är inte redo att göra det nu! Jaja, ska sätta mig omedelbart vid studentum och studera och kolla läget. Det ska gå vägen, ingen idé att jaga upp sig i onödan.

Bye bye!

Kolmåleri

Vilket väder idag, vad har hänt? 16 grader, loves it loves it. Mer sådant tack!
Hade tänkt spendera dagen i sängen med min bok och försöka komma över min förkylning som långtsamt smyger sig på. Men när jag såg vädret kunde jag bara inte sitta inne, det gick bara inte! Så jag tog på mig jacka och halsduk och smög ut till bussen, åkte till tottenham och stationerade mig med varm choklad och muffin på en av de bästa platserna på övervåningen. Hatar alltid de som sitter ensamma och läser och tar upp en hel soffgrupp med bord vid fönstret. Men idag fick jag lov att själv vara en sådan drönare. Kändes ytterst bra. Satt och läste min bok i någon timme och passade sedan på att läsa dagens metro, om President Obama som är på besök i stan. Sannerligen spännande. Tyvärr såg jag honom inte i stan, han verkade inte vara sugen på att vara ute och promenera på tottenham court road. Jaja, nästa gång då, herr president! Hur som helst, gick till Paperchase och åkade ramla upp på översta våningen och hitta allt konstmaterial. Ojoj, så sugen jag blev på att måla! Så jag tog mina surt förvärvade pengar och investerade i en stor skissbok, tre kolpennor och tre kolkritor. Åkte sedan hem och målade en massa, hade verkligen glömt bort hur roligt det är att skissa, speciellt med kol. Man kan göra det hur aggressivt som helst och kolet sprätter åt alla håll och man blir svart överallt! Hoho! Trodde nästan att Thomas hade tagit död på mitt måleri-intresse helt och hållet, men nejnej. Målade av en bild från Brighton som blev himla trevlig.

Gjorde sedan Chicken Tikka Masala med ris, fast med quornbitar istället för chicken. Smakade mumma! Och sedan blev Chris jättesen (kom hem halv tio) så jag och tjejerna roade oss med att spela Roller Coaster Tycoon till efter läggdags. Och nu sitter jag här, med kol under naglarna och tom mage. Har redan borstat tänder så får bli bingen med kurrande mage. Oh well, värre saker har väl hänt. Ciao!