Working Class Hero

Nu är Elin och Jenny i London. G A L E T. Och jag är lite sjuk. Det är också galet. Har definitivt inte tid att vara sjuk, måste verkligen jobba de här sista fem dagarna, vill säga hejdå till alla fröknar och speciellt alla barnen. Uh, kommer sakna dem. Apropå förskolan, vissa av dem anställda där borde faktiskt få sparken. Vill inte säga några namn på varken avdelningen eller på berörda parter, eftersom ja, det är emot sekretesslagen. Hur som helst, faktiskt så tycker jag att vissa av dem jag jobbar med borde sluta med en gång. Igår blev jag lämnad ensam med 15 barn, för att de andra två skulle åka iväg och köpa ingredienser till trolldegen. Huh? Det behövs alltså två personer för att köpa mjöl och olja. Okej, ***** behövdes eftersom det var hon som körde. Men ändå, varför göra det klockan tio på förmiddagen, när vi har som mest barn, och inte på eftermiddagen? Och varför göra det överhuvudtaget? Vad jag vet gjorde de inte ens någon deg förrän eftermiddagen. Och den största frågan; varför åkte *** med? Hon hade INGET ärende dit, hon gör allt för att slippa jobba. Hon går alltid tidigare, hon är nästan aldrig ute med barnen, och när hon är det går hon bara och nynnar för sig själv. Jag har Aldrig sett henne läsa en saga för barnen. Och hon är dessutom inkonsekvent; hon säger hela tiden att man inte ska springa, men låter barnen göra det hela tiden, hon låter barnen vara utomhus själva, trots att vi har regler som säger att det måste vara en fröken med. Hon säger inte ens till längre när ett av barnen säger jävel till henne. Jag fattar inte, jag hade aldrig tolererat sånt. Han säger jävel till mig också ibland, men det går inte ostraffat. Jag tycker verkligen jättesynd om barnen, för vad ska hända när jag slutar? De lyssnar ju fan bara på mig. Kommer bli myteri. Förstod verkligen inte från början hur jobbig den här avdelningen var, men jag kom tillbaka hela tiden för jag gillar barnen. Och tur är ju det för dem, för det finns ingen annan som vill vara där. Hörde av en fröken på avdelningen bredvid att de har pratat med vikarier som vägrat komma tillbaka dit. Deppigt.
Det sjuka är att stämningen faktiskt blivit mycket bättre. Vet inte om det beror på att jag börjat säga till dem oftare och att de lyssnar eller för att de största barnen slutat. Kanske lite av varje...? Det är oftast väldigt lugnt, barnen klarar av att sitta ner och leka utan att bråka, de lyssnar på oss (nåja, på mig iallafall) och vi kan tillochmed ha samling! Det har vi inte kunnat på hur länge som helst, barnen har gjort precis hur de vill innan. Men i torsdags, när alla sexton barnen satte sig i ringen och jag var ensam med dem i rummet, var det helt tyst! Alla satt fint och var tysta. Kan faktiskt inte minnas att det har hänt förut. Då kände jag mig verkligen asnöjd! Har oftast tvivlat på mig själv jättemycket i det här jobbet, speciellt när jag jobbat med riktigt små barn, typ 1-åringar som börjat gråta så fort de ser mig. Haha, ganska viktigt att inte ta sådant personligt. Men det känns faktiskt som att jag faktiskt betyder något för just de här barnen. Har varit där såpass mycket att de känner mig och ser upp till mig. Kommer aldrig glömma när Tina ritade en teckning till mig av en prinsessa som hade en klänning ovanpå byxor "precis som du har, fröken!". Eller Tova som "vill sitta i ditt knä hela dagen, fröken. Ända tills pappa kommer". Eller David som alltid ger mig slängkyssar när jag går hem. Eller när Lisa höll min hand utomhus och smekte min vante mot sin kind. Eller när Shanga började gråta för att hon inte fick sitta bredvid mig på lunchen.
Jag trodde verkligen jag skulle bli urusel på att jobba. Jag är så himla lat och morgontrött och envis. Men som det känns nu, skulle jag aldrig kunna sluta jobba. Vad gör man när man inte jobbar? Hur uppskattar man helger och ledig tid om man inte gör något med resten av tiden? Visst, om man vill gå på A-kassa eller vara hemmafru så får man väl vara det, men jag kan inte se hur någon kan vara lycklig av en sådan livsstil. Det här året på förskolan har verkligen lärt mig en hel del, förutom att byta blöjor och bygga med Mecka-mecka; Jag älskar att jobba, jag älskar att tjäna egna pengar och jag älskar barnen. Jag kommer ta hand om den här sista veckan på förskolan, säga till rektorn att ta hand om avdelningen så att den inte återgår till anarki, och jag kommer att ta farväl till barnen och jag kommer att gråta.
Mina fina barn, väx inte upp för fort.

411

Okej, whats going down in the tiny world that is Ninas Hus? Hm. Ja. Har köpt nya gardiner och trevlig liten ram på Ikea. Gardinerna har åkt upp och ramen har prytts av några bilder på Agyness Deyn, i brist på annat (dags att framkalla lite bilder från digitalkameran känner jag). Har köpt ett par skor (fan! Inga mer skor! Har för många!) på second hand för 90 spänn, love them love them! Hm, what else? Mina högtalare har gått sönder. Lite dumt. Fick min skatteåterbäring tidigare i veckan också, på 7 500 kr. Göttans! Mitt sparkonto är tjockt och glatt, för en gång skull. Ska försöka njuta av det nu, för så fort jag sätter min fot på engelsk mark kommer fattiglapplivet börja. Så ja, that's the 411 för denna vecka.

Såg "The Curse of the Golden Flower" igår med familjen. Regissören Yimou Zhang har ju även gjort "Hero" och "Flying Dagger", även känd som två av de bästa filmerna jag sett. Den här filmen var inte alls lika bra som de två tidigare (nothing is), men ändå en riktigt bra film. Som Bollywood möter Almodóvar; en kavalkad av färger, kostymer, skatter och överdåd blandat med överdramatiska melodramer inom familjen. Ojojoj. Är egentligen inte superintresserad av varken bollywood eller Almodóvar (jag står fast vid mitt ord; Tala med henne är den enda bra filmen han har gjort), men jag lyckades uppskatta Curse of the Golden Flower, mest för att skådespeleriet, manuset och bildspråket var MYCKET mer välgjort, genomtänkt och fångande än Bollywood- och Almodóvarfilmer (som sagt, det här än min åsikt. Av alla människor jag känner som sett "Att återvända" och "Allt om min mamma", är det BARA jag (och min mamma) som tycker att de var skittråkiga. Gav "Att återvända" ett försök men slutade titta efter 1/3, blev helt uttråkad. "Allt om min mamma" däremot har jag gett TRE försök och har aldrig kommit längre än till mitten, det är bara så himla tråkigt och oinspirerande, helt poänglöst! En hel timmes complete waste of time! "Tala med henne" var däremot en riktigt lyckad film, med en engagerande historia och en överlag bra och välgjord film. That's that).

Ska nog spela lite gitarr för en gång skull. Har bara tre veckor på mig att spela, kan ju inte direkt ta den med mig till London. Yes, that's what I'm gonna down! Over and out.

/Oprah Noodlemantra

Big Lift Off

Yes, första jobbdagen avklarad. Kom dit klockan elva och åt lite pyttipanna tillsammans med Inger och Pia och de enda tre barnen som var där. Sen gick Tova hem och så var det bara två barn kvar. Och efter lunchen, vid halv tolv, gick även Pia och Inger hem, så då var det bara jag, David och Ida kvar. Buskul! De två lekte jättebra ihop och jag hade aptråkigt i 5 timmar, fram tills halv fem, när de båda gick hem. Jag satt typ mest och lade ihop pussel och lekte med klossar och tittade på när de lekte. Haha, och det får jag 108 kronor i timmen för. Well well, ska riktigt njuta av den här veckan. Kommer bara vara som mest fem barn under dagarna, så det är lyx! Funderar på att ta med korsord eller något nästa gång jag har sena skiftet, så jag inte dör av uttråkning.

28 dagar kvar till The Big Lift Off. Har fortfarande inte fixat det där med min mobil. Gör ont i mitt hjärta vid tanken på att lämna min beloved telefon hemma i Sverige, men ja, ingen idé att ta med den om jag inte kan använda den. Blä. Måste även fixa försäkringen. Varför har jag inte gjort det än? Måste prata med mamma om detta....Och måste fixa mina eventuella folkhögskoleansökningar till nästa höst. Egentligen känner jag att jag vill stanna i London. Har jag väl kommit dit, vill jag fan stanna ett tag. Men sånt kan man ju aldrig veta. Kommer säkert tröttna jättefort....Måste ju träffa alla mina vänner ordentligt innan jag sticker också. Karin kommer jag tydligen inte få träffat förrän 29e, precis innan jag åker. Varför ska hon alltid ha så mycket att göra? Hrm...måste ringa Linn. Vet hon ens om att jag ska åka? Darn it....varför är jag så oorganiserad!? "Do I really look like a guy with a plan? I just DO things". Lite så känns det. Fast skillnaden mellan mig och Jokern är väl kanske att han faktiskt får gjort saker, till skillnad från mig. Och jag brukar inte döda folk. Eller sticka pennor i huvudet på folk.

And Now...It's Happening

Jag vet egentligen hur mycket man kan avslöja på en blogg...endast mina vänner läser ju, så vad fan; har laddat ner The Dark Knight (viva la Internet!). Trodde inte att det gick att hitta en bra avfilmad version, men surprise! Found one! Fattar inte hur personen i fråga burit sig åt, ljudet är flawless och bilden perfekt, rak och stadig! LOVE IT. Men faktiskt. Har ju sett den på bio två gånger, plus att jag definitivt ska köpa den på DVD när den kommer ut (fixa bra extramaterial och kommentatorspår, please!). Så TEKNISKT SETT spelar det ingen roll, det går jämnt ut ändå. Hur som helst, filmen i sin helhet är faktiskt inte så fruktansvärt bra. Det är ju Heath Ledger som är behållningen, som man sitter och väntar på. Vad Christian Bale och Maggie Gyllenhaal sysslar med fattar jag bara inte. De är så bleka och karaktärslösa. Bu! Aaron Eckhart funkar, men allt annat, ALLT ANNAT, känns tråkigt i jämförelse med Joker-scenerna.

Okej, för att ta fokus från The Dark Knight för första gången på typ en och en halv vecka, såg jag The Happening häromsistens. Den var...intressant. Och inte så dålig som GP tyckte (de är visserligen svårflörtade). Men tror nog att det behövs en stor portion filmintresse för att faktiskt kunna tro på filmen. Vissa delar, om man valde att se det ur ett 'verklighetsperspektiv', kunde faktiskt vara riktigt töntiga, som man nästan kan skratta åt. Men anstränger man sig, och väljer att köpa hela "växter-konspirerar-mot-människor"-grejen så är den faktiskt ganska underhållande och bitvis spännande. Och Mark Wahlberg är ALDRIG fel..

Well, imorgon börjar jobbet igen, så nu är det bedtime, med ny rolig bok: Tärningspelaren av Luke Rhinehart. Har tänkt läsa den for ages och kände att nu var en bra tid att få läst den. Eller ja, det återstår att se, har bara läst några kapitel. Och hittills har jag egentligen bara en enda tanke: jag kommer aldrig vilja gå till en psykiater efter den här boken.

Over and Out/
nina