Nyårslöfte

Jag har aldrig ägnat mig överdrivet mycket åt nyårslöften. Dåligt samvete har man ju redan gott om och att oprovcerat skapa nya känns bara halvt lockande.
Men all in good times, och kanske kanske är jag redo för diverse nyårlöften.
Jag är förstås helt säker på att jag inte kommer att hålla dem. Varför skulle jag? Förra veckan kom jag fram till att min familj är familjen-som-aldrig-får-tummen-ur, och jag borde gå längst fram & bära fanan. "Ja, jag ska ringa", "Ja, jag ska åka till stan", "Ja, jag ska gå upp kl. 8". Vem lurar jag egentligen? Patetiskt.
Hursomhaver, att hålla nyårslöften är ju bara löjligt. Jag har svårt nog att hålla vanliga löften, senast var för några timmar sedan, när jag lovade Adri att jag skulle be mamma och pappa att ringa henne. Inte fan hände nåt på den fronten, jag satt på mitt ass framför datorn och läste tjuvlyssnat. Deppigt, Nina. Deppigt.
Alltså; denna blogg är beviset på att jag KAN hålla nyårslöften, att jag KAN få tummen ur och att jag KAN upprättahålla någon form av rutin i mitt liv (sistnämnda har jag länge haft problem med, men kanske kanske kan jag fixa även detta, det återstår att se...).

Spenderar denna jag-ska-lära-mig-att-få-tummen-ur-kvällen framför datorn och TVn, halvt kollandes på Star!, som visar nån sorts European Award Gala. Mads Mikkelsen är där, alldeles dansk och slafsig och snygg. Enda behållningen från den galan...
Och Adri är sur. Illa. Hon och jag skulle fixa med visumpapper i dag, men det verkar som att jag får ta tag i detta själv. AJAJ. Redan nu kommer mitt tummen-ur-nyårslöfte att sättas på prov.
In that case, I'm off! Dörren är där, steppa som Fred Astaire.
Sincerely/ shoegal