lördag, juni 7

Call of Duty


Spenderade förra helgen hemma hos min kära Marlene och vi utnyttjade såklart tiden till fullo: vi käkade kakor, solade ute vid Marstrand, spelade Half Life, kollade på filmen Stardust (bra film!) och fixade god mat. Sen tog vi sovmorgon dagen därpå till klockan två (ajaj, jag har dåligt inflytande...) och spenderade hela den dagen med slappning på balkongen. Vänner och helger är SKITEN, som marlene skulle sagt. Snälla Marlene lånade även ut sin svincoola, svindyra kamera till mig. Mmmmm, jag önskar jag hade en egen! (men vem har råd? Det pratas om Paris och London till hösten och om några veckor kommer jag slänga 200 spänn på en film jag lika gärna kan ladda ner gratis. Illa. Jag borde lära mig att prioritera...

Wellwell, när jag var hemma hos Marlene passade jag även på att ta Call of Duty med mig hem. Åååh, vad jag har saknat det förbaskade spelet! Hur är det möjligt? Jag har varit en äkta antikrigs-dam since forever och stått fast vid att spel som glorifierar krig varit rent oetiskt och förbannat fel.
Fast det var ju innan Call of Duty förstås...
Köpte spelet mest för att jag läst alla extrem-positiva recensioner och tänkt: Don't knock it 'til you try it. Man kan ju inte avsky något utan att ha en aning om hur det ligger till. Och i början var det ju lite awkward att skjuta ihjäl människorna i spelet, något jag tidigare blivit illamående av vid bara tanken. Men efter tag sugs man in i historien (jo, det finns faktiskt en historia som löper genom hela spelet), man börjar bry sig om sina soldat-kompisar och man till och med skaffar sig favorit-vapen (jodå!). Känns kanske en aning patetiskt att jag fortfarande känner för att brevbomba Infinity Ward för att de ska berätta för mig hur det gått för Captain Price, Gaz och de andra i S.A.S. Aargh. Men faktiskt, de KAN inte avsluta spelet på det sättet och sedan skita i att låta spelaren få veta vad som händer sen. Det borde vara olagligt (!!).

Jag kan i alla fall trösta mig med att det hela tiden kommer ut nya spel (Mass Effect och The Darkness är senast i raden av riktigt bra spel jag kommit över). Tack och lov finns det recensenter som är väldigt duktiga på sina jobb och som ofta har rätt när de betygsätter spel, så man vet om man får något för de 700 kronor man spenderar på spelet (förutom hyllningen till GTA, vad handlar det om? Och här kan jag faktiskt ha en åsikt, för jag har spelat det och det handlade ju bara om att skaffa så mycket bilar och skit som möjligt. Jag ser bara inte poängen här...Och att skjuta ihjäl en gravid kvinna, bara för att få tag på en bil; där går i alla fall min gräns).
Wellwell, förr hade jag en åsikt om ALLT, numera försöker jag bara lägga mig i när det känns nödvändigt. Och det här med oetiska spel kan jag babbla på om i evigheter. Kan lika gärna lägga av och sätta mig i soffan och spela Call of Duty hela natten. Vad spelar det för roll om jag skjuter ihjäl lite terrorister? Det är ju ändå inte verkligt (kan jag intala mig själv iallafall, för att stilla mitt samvete...).
Over And Out
/ Soap

Inga kommentarer: