And then there were four....

Tisdag är min hat-dag pga av att vår städerska Villi ockuperar huset i tre timmar, så man inte får vara i fred. Hon är väldigt trevlig och snäll, men jag känner mig hela tiden i vägen när hon är här. Och idag blev det värre! Staketet mellan vår trädgård och vår grannes trädgård har sedan länge dukat under och idag kom byggsnubbarna hit för att bygga upp det igen. Hej bara! Så jävla mycket folk som springer genom huset. Fattar inte hur Chris och Sheelagh står ut med det! Är van vid vårt underbara hus i Lindome där folk inte ens vågar gå förbi utanför längre, tack vare fantastiska Bella (fick en smäll av hemlängtan när jag hörde henne gny i telefonen tidigare. Snuttan!). I alla fall, när jag lämnat tjejerna på skolan flydde jag snabbt som attan till Starbucks och myste med min bok och varm choklad. Lovely!

Och Simma har åkt hem, ja. Vad säger man? Det är ju trevligt att sakna folk, så att det blir ännu roligare när man träffas igen sen...(gäller att vara optimistisk!). Vi har allihop märkt av luckan som skapades när Sara lämnade oss och att Simma har flytt fältet, ja...vet inte exakt hur tomt det kommer bli, men TOMT, det blir det.

Imorrn ska vi i alla fall se Ane Brun på Union Chapel. Ska bli himla kul, Jenny sade att recensenten från senaste konserten hade sagt att det var fantastiskt, så höga förväntningar har man. Vi får se vad som väntar...

Alright, ska lägga en patience nu! Doodles.