Fáilte

Precis hemkommen från en vecka på Irland med familjen och det var otroligt trevligt. Spelade kort, läste, promenerade på stranden, klappade hästar och åt irländsk mat hit och dit. Har blivit en riktigt mästare på patiance, igår satt jag i fyra timmar i stugan och lade patiance efter patiance. Otroligt mysigt.

Men ingen ro och vila, måste boka första bästa plan tillbaka till Sverige till helgen och gå igenom någonting så obehagligt att jag undrar om jag kommer klara det. Ska ta den här veckan till att förbereda mig mentalt; hade önskat att det bara kunde bli överstökat så man kan gå vidare. Än så länge ligger all oro och gror och vägrar lämna en ifred. Men det finns som sagt inga genvägar till det perfekta ljudet. Man måste bita ihop och gå igenom det, hur illa det än må vara. Får bara hoppas att det känns bättre efteråt....