Tisdagstankar

Har haft ytterligare fyra mysiga dagar. Jenny spenderade kvällen och natten här och vi vräkte oss i svenskt godis från IKEA och kollade på Freaks & Geeks (nollor och nördar i Sverige). Helt fantastisk serie, loves it! Söndagen fikades bort på Starbucks med gänget. Same old same old, aldrig fel. Man kan aldrig få för mycket Starbucks. Börjar sakna vårt Starbucks på Tottenham dock. Åka dit snart månne? Igår vart det ju "snökaos" som känt. Blev väl kanske 15 cm i trädgården, himla mysigt. Tjejernas skola var stängd, så vi var hemma hela dagen. De var ute och gjorde snögubbar och lekte snöbollskrig ("Ett poäng om man träffar benen, två poäng om man träffar magen, tre poäng om man träffar i ansiktet och fem poäng om man träffar i stöveln!" Slutade med gråt såklart, haha). Tillagade skållhet tomatsoppa som jag avnjöt tillsammans med högskoleprovs-pluggande, samtidigt som jag kikade ut genom fönstret och mindes alla vintrar hemma i Lindome då jag och Adri kastade snöbollar på varandra (slutade alltid med att jag grät, haha) och vi hällde vatten i de små backarna vi hade i trädgården så vi kunde åka fortare med våra snowracers. Speciellt bra var det när mamma och pappa parkerat bilen längst ner, så vi hade en imponerande nerförsbacke i trädgården, med start uppe vid stora stenen, ner genom trädgården, med en 90 graders kurva och massor av buskar och andra spännande hinder (tills mammas förtret förstås). Vi åkte och åkte och åkte, om och om och om igen tills vi flugit av våra pulkor och stukat vartenda litet ben i kroppen. Och vi sprang in med rosiga kinder och smält snö innanför kläderna och drack varm choklad och myste medan mamma lagade mat (som jag som vanligt inte gillade..) Hm...säger ju alltid att jag vill att mina barn ska växa upp i en storstad och slippa all förortspennalism och redneck-anda, men sådana stunder är ju ganska ovärderliga trots allt.

Anyway, åkte till British Museum idag och gick och myste bland alla fossiler och mumier. Sådana museum tilltalar mig tyvärr inte lika mycket som Tate och Louvren och liknande; jag kan aldrig se för många tavlor, alla är unika, alla har en historia och jag kan riktigt känna alla hundra år som dragit förbi makarna Arnolfini och flickan med pärlörhänge och alla par ögon som granskat och skrutinerat varenda litet penseldrag. Allt det där gäller förstås fossiler, skålar och dräkter också men jag kan bara inte känna det. En 10 000 år gammal fossil ger mig inte samma intensiva äkthetskänsla som en 500 år gammal tavla. Beror ju en del på att jag är intresserad av konst, men jag tycker alltid, och har alltid tyckt, att har man sett ett avtryck av en trilobit så har man sett alla. Tyvärr Ross men så är det.
Detta betyder dock inte att jag inte uppskattade British Museum, mumierna är ju himla intressanta och samuraiutrustningen var himla häftig. Och arkitekturen på byggnaden var otrolig, ett konstverk bara det. Och gratis är gott har vi ju konstaterat (kaka, någon?) så värt ett besök är det ju minsann.

Imorrn blir det möjligvis IKEA med Jennan, kan hända är Vita sjuk (och i värsta fall Ursula också), så i sådana fall blir jag hemma hela dagen igen. Ursch, inte kul. Räcker med en hemmadag i veckan.
Återstår att se, onödigt att ta ut förlusten i förskott. Over and out! Och grattis Elin som fyller år imorrn och ska firas på The Sugar Lounge, vilket galej!