Half Life

Idag är det måndag och jag är hes. Riktigt härligt, raspigt hes som gör att jag knappt kan få en syl i vädret här hemma. Ljudnivån at the Jalming residence är förvånansvärt hög och är man hes och utan ordentlig röst, har man inte mycket att säga till om. Illa illa.

Hur som helst, Marlene spenderade fredagskvällen/natten hemma hos mig, framför TVn och Call of Duty. Sannerligen underhållande att se en äkta rookie försöka överleva i the russian outback, bland handgranater, AK-47or och arga oppostionsledare. Men Marlene kämpade på och blev riktigt duktig! Jag kände mig nöjd.
Fast efter hennes besök här har hon blivit sjuk. Haha, stackars Marlene! Överlever inte ens en natt här.
Fast det gör ju inte jag heller uppenbarligen. Var alldeles spysjuk i torsdags och kände mig döende större delen av morgonen, för att sedan kvickna till och må perfekt resten av dagen, som om ingenting hänt. Funderade på om jag ätit nåt olämpligt, men tydligen så har jag ju nu förpassat sjukdomen hem till Marlene istället. Dumma Nina! Är du sjuk; träffa ingen!
Dagens lärdom (och ett nytt nyårslöfte kanske...?).
Får hoppas Marlene kan förlåta mig. Kanke kan introducera henne till Gordon Freeman och Alyx Vance och se om hon uppskattar deras zombie-killing-skills lika mycket som Soap Mactavish och hans S.A.S.
Åerstår att se...

Ska nog själv bänka mig fram TVn och njuta lite av Dr. Freeman, City 17, The Combine och Dr. Breen och se om jag kan komma förbi den stora, dumma Antilion-vaktaren som springer lös på gatan. Har försökt flera gånger och klarar jag det inte nu, kommer jag bli förbannad (!!!).
Wellwell, i'll keep you posted, as usual.

Over and Out.