Himlans trevliga dagar

Alright, tre stycken himlans trevliga dagar! Började med måndag:

Dagen var bra, vad den gick åt till minns jag inte, tror nog bara att jag gick en promenad i parken och sedan vilade mig tills jag hämtade tjejerna. När jag senare blev befriad från tjänst åkte jag till Camden, blev helt plötsligt asgrinig! Ganska omotiverat, men jag tror det började med något som hände i Harry Potter (håller ju på att lyssna på sjunde boken som audiobook, och ja....alla som läst den vet ju att det tyvärr inte är trevligt och gullegull hela tiden. Och eftersom VISSA inte har läst den än kan jag inte skriva exakt vad det var som gjorde mig ledsen, men ja...den är som sagt lite otäck på sina ställen). Hur som helst, likt Jenny och Sara, har jag en tendens att bry mig för mycket (vilket i sig inte är dåligt!) men vid tillfället gjorde det mig arg och ledsen, vilket ju inte blev bättre av att det regnade, att jag frös, att jag tappade bort min sista bobbypin, att jag tappade bort mitt paraply (guud, jag är så bortskämd...) osv osv. Ingen bra kväll, fram tills att jag hittade till Lock 17, där jag träffade Elin, Jenny, Sanna, Maria och Sara för att njuta av en välbehövd spelning med Mumford and Sons. SÅ JÄVLA BRA. Ännu bättre än senast, då på Blue Flowers, helt otroligt bra faktiskt. Årets IDOL-deltagare borde ta en titt på detta band, här har vi RIKTIGA musiker, som "kör sin grej" på riktigt, som har känsla, kärlek, passion, glöd, ja, vad man nu vill kalla det för, för det de sysslar med, och de ger ALLT varenda gång, over and over and over again. Helt äkta och helt otroligt bra. Lyssna här: http://www.myspace.com/mumfordandsons!! (alltså, egentligen inget ont mot IDOL, jag hade ju inte kunnat gör det de gör bättre, men det idol-deltagare sysslar med och det Mumford And Sons sysslar med är INTE samma sak. Det är som natt och dag, äpplen och päron, Barack Obama och Sarah Palin! Det ena är ---------- , det andra är musik.

Tisdagen:

Joinade Fitness First! Hurra för mig (och för mamma som betalade och för Elin som övertygade mig! Det är andra gången nu Elin som du övertygat mig om något viktigt, jag står i major tacksamhetsskuld!)! Svarade på 500 frågor, betalade en jävla massa och fick en liten rundtur. Sedan tränade jag och Elin i någon timme och kände oss superduktiga! Testade även deras "skakplatta", alltså en sån där stor rund platta som man står på som vibrerar som fan. Och där ska man stå någon halvtimme varje dag för att bränna massa fett. Ser inte så jobbigt ut, men efter att jag stått på den i 30 sekunder (på lägsta skak-nivå) hade mina ben domnat av, haha! Sjukt knäpp sak det där, ska lätt stå på den varenda gång jag är där.

Idag:

Mötte Elin i Islington, åkte till Viktoria Station, tjackade sjukligt dyra tågbiljetter till Brighton av sjukligt dryg snubbe (som, om jag inte minns fel, faktiskt suckade högt när jag frågade för tredje gången om biljetten verkligen gällde den 9 november, eftersom jag inte fått rakt svar de tidigare två gångerna). Tog buss till Cambridge Circus, gick till London Bead Shop, som inte var öppet (en lapp som sade "will be back at 12 pm"). Klockan var då kvart över elva, så jag promenixade bort mot St. Pauls, med Postman's Park i åtanke, fast kom på ganska snabbt att jag inte hade A-Z med mig; ingen idé att leta efter ett ställe i London utan att ha med sig en karta. Men när jag kom fram till St. Pauls hittade jag en liten områdes-karta, som visade St. Pauls med omnejd. Och visst fanns Postman's Park med där. Yay! Och väl där kände jag mycket väl igen stället från filmen Closer, där Jude Law ser Alice Ayres heroiska akt förevigad. I tidningen London Loop ger de beskrivningen: "(Postman's Park) has a gallery of tiles describing brave acts by ordinary men, women and even children. Bring hankies. " Ursch ja, stod där och torkade tårarna bäst jag kunde, fruktansvärt smärtsamt att läsa, samtidigt väldigt vackert och [sätt in valfritt ord som kan beskriva de människor som offrade sig själva för att rädda andra, för jag kommer inte själv på något tillräckligt värdigt]. Anyway, tog bussen till Islington och strosade genom Camden Passage, även detta tipsades om London Loop. Och vilken gata! Jättesmal och pittoresk, kantad med vintageklädaffärer, atikvitetsaffärer och små udda caféer. Ska definitivt hänga där ofta, lätt en av de mysigaste gatorna jag sett i den här staden, helt klart värdig Stoke Newington Church Street.

-

Ja, det var det! Imorrn ska jag kanske träna utan Elin, ifall jag kommer mig dit i tid och ifall jag slipper för mycket mensvärk. Chansen är väl att jag kommer ligga däckad i sängen, med gardinerna fördragna, fullpepprad med magnecyl och med Harry-audiboken i öronen. Menmen, will cross my fingers för att jag ska vara up and about!