That's Brighton

Sitter just nu nerbäddad i sängen och lyssnar på Jason Mraz - I'm yours på repeat. Ooh, den är så himla bra! Kan inte komma mig för att lyssna på något annat, den låten är bättre än allt jag har i iTunes (just nu).

Brighton alltså! Spenderade en weekend i den lilla kuststaden, på St Christophers Inn. Bodde i ett litet dorm, där vi (jag, elin, sanna, maria, sara. Jenny var redan där och bodde hos en vän) hade hyrt fem av de sex sängar som fanns där inne. Första natten sov en tjurig tant där, och andra natten sov en mysko polska där. De tyckte säkert vi var jobbiga som sprang in och ut från toaletten och tände och släckte lampan hela tiden. Jaja, det får de ta, man får ta det man får på sådana ställen.

Hur som helst, åkte dit i fredags kväll och jag var på riktigt crappy humör. Fattar egentligen inte varför! Eller jo, pga av dumma Harry Potter-boken som är sjukt deppig, men jag tvingade mig igenom den och det gjorde mig sjukligt deprimerad. Jaja, nu är den slut i alla fall och jag väntar ivrigt på att Elin och Sanna ska läsa färdigt hela serien (de är båda på femman) så vi alla kan diskutera! Hur som helst, vi checkade in på lilla B&B-stället, St Christophers Inn, och vi drog sedan ut för att gå på skojig klubb. Men jag tappade humöret helt och när vi stod i kön till Concorde 2 gav jag upp och gick hem. Kändes bra, var så sjukt grinig. Möttes i alla fall av tjuriga tanten som låg och snarkade i Elins säng (hon hade snott den, haha).

Drog oss sedan upp vid niotiden på lördagen och käkade urusel frulle i form av saft, toast och flingor. Barf. Sedan gick vi på upptäcksfärd och mötte upp Marie som även hon kommit dit! Vi mötte upp Jenny och drog oss ner till Piren, där vi tog en massa kort, plockade stenar, promenerade vid havet och njöt av lukten av hav och saltvatten. Underbart!

Gick in i arkadhallen på piren, slösade bort en pundare för att försöka vinna lite nallebjörnar, och åt sedan en flottig fish 'n' chips. Obligatoriskt i Brighton! Gick sedan på en liten pub i närheten av Jennys vänners lägenhet, men jag, Jenny och Elin gav upp ganska fort och drog till subway och käkade macka. Jenny gick sedan tillbaka och jag och Elin drog till hotellet och myste på hotellets pub innan vi gick upp och lade oss.

I söndags promenerade vi lite vid Royal Pavillion, men gick inte in (8 pund i inträde är för dyrt!) och promenixade istället bort till North Laines där vi myste i alla underbara second hand-affärer. Ett äkta stadshjärta värdigt både Haga och Islington. Loves it!

Gick sedan till Brighton Art Gallery och kikade lite på en utställning med Brightons historia, himla intressant och jag och Maria skrattade gott åt en riktigt partybild från 30-talet. Haha, får mig fortfarande på gott humör!

Efter massor av strul hamnade vi på ett tåg hem klockan halv sju på kvällen och hamnade väl innanför dörren hemma vid nio-halv tio tiden. Ååh, det var så underbart att komma hem!

Summeringen av vistelsen går väl ungefär såhär: Vacker stad, liten stad, väldigt blåsigt, mysig stadskärna, god fudge. Det var fantastiskt att få se en annan engelsk stad, att uppleva den engelska kulturen utanför London och överhuvudtaget att få resa lite.

Men jag är, och kommer alltid att vara, en storstadsmänniska. Jag har trånat och suktat, älskat och längtat, med varje fiber i min kropp, efter att hitta min stad. Där mina vänner, mina älskade och min kärlek finns, där all konst, design och arkitektur finns, där alla affärer, butiker och marknader finns, där all skönhet, äkthet och elegans finns. Där mitt hjärta finns

Jag lämnade kvar en bit av mitt hjärta i Lindome och en liten bit av mitt hjärta i Paris men resten har jag tagit med mig hit, till London, och jag hoppas att jag förblir här ett bra tag till.

I alla fall så länge som mitt hjärta finns här.