Jag är lat

Ärsch, nu blev det för jobbigt att skriva ner allt jag äter varje dag. Orkar inte uppdatera bloggen varje dag, helt enkelt. Och det är inte för att jag har så himla himla mycket att göra, utan för att...jag är lat (JA! Jag är lat och jag är STOLT över det).
Sprang iväg till Coop i panik tidigare ikväll när jag insåg att mitt The Sims-spel inte funkar! Katastrof! Kommer ju inte orka släpa med min älskade xbox till England, så The Sims är mitt enda hopp! Och nu har det slutat fungera. AAH. Hur som helst, köpte ett nytt (400 spänn! FUCK! Hoppades på att de skulle rea ut det för halva priset by now), sprang hem, installerar om och ....det funkar fortfarande inte!! Så det är alltså datorn det är fel på. Kuuul. Alltså, det funkar bättre än det gamla, men är fortfarande helt fucked up. Kraschar Hela Tiden. Man kan inte skapa några nya familjer heller. Kuuul.
Varför kan inte saker bara funka? I alla fall lite grann? Morr.

Wellwell, i torsdags blev det en sväng till Haket (har inte varit där på ÅR) för att supportra becki, när hon DJ:ade. Hon verkade lite skakis, men hon var duktig! Eller ja, jag kan inget om DJ-grejs och jag kan inget om Synth, men ändå. Fick lite dåligt samvete när jag och Elin stack så tidigt också. Vi träffas ju inte så ofta längre och sen när vi äntligen träffades alla tre, så stannade vi bara några timmar. Lite dåligt, men ja. Får hoppas hon förstår. Den enda synthen jag står ut med är Depeche Mode (och ändå är det för synthigt) och jag känner ju inte hennes vänner, skulle blivit lite ensamt om Elin åkt och jag stannat. Becki hade ju inte direkt tid till att umgås. Men gud, nu får jag sluta klaga och säga förlåt till henne på riktigt, istället för att bara skriva om det. Det gör ju ingen gladare....

Utöver torsdagens lilla utgång har helgen bara varit lugn. Försöker spendera så mycket tid som möjligt med mamma och pappa innan jag flyttar. Har ganska exakt 7 veckor kvar (varav 4 av de ska jag jobba). Fast förutom när vi äter middag & går ut med Bella, umgås vi egentligen inte så mycket. Jag sitter vid datorn, vid xboxen eller med en bok och mamma pysslar utomhus och pappa går och lägger sig när jag går upp (typ). Men huvudsaken är att ha de nära, i huset, runtomkring. Veta att de ligger och sover några rum bort eller står ute i trädgården och planterar om några blommor. Det känns så betryggande. Men ja, samtidigt kan jag knappt vänta tills jag flyttar och skaffar mig ett "eget" liv. Jag älskar London, jag älskar städer överhuvudtaget och jag älskar att ha speciella platser som bara är mina, där jag kan skaffa egna minnen och ha egna favoritcaféer och favoritparker (som i Paris).
Det ska minsann bli en upplevelse.