Om två minuter kommer Weiron...

Klockan är 02.54 och mitt alarm är inställt på 06.45. Hm...
Har en liten gnutta ångest för alla pengar jag spenderat det senaste. För många subwaymackor, alldeles för dyr London-biljett, onödigt mycket extra pengar på xboxspel som jag egentligen inte behöver. Jag borde egentligen köpa en kassabok och kladda ner varenda liten onödig utgift, för att verkligen se vart mina pengar tar vägen (hade en ENORM hög med kvitton i plånboken, värdig kontorsgubbars papperhögar, som jag inte klarade av att titta på utan bara bingade ner i papperkorgen. F-Ö-R-N-E-K-E-L-S-E). Till exempel köpte jag en banan på pressbyrån för 7 kronor häromsistens. Jag fick en hjärtattack. 7 KRONOR!? För en banan? Det var kanske det löjligaste jag varit med om, och jag var så himla sugen på banan så jag kunde inte ångra mig. Och jag stirrade på den trevliga hellylle-kassörskan med gapande mun och mördande ögon. Som tur var pratade hon med någon annan samtidigt (inte särskilt service-minded) så hon verkade inte lägga märke till mitt besynnerliga uttryck, utan fortsatte vara glad för att hon tjänade pengar på att tvinga på folk saker de inte behöver, för mer pengar än vad de borde spendera (jag verkar lite bitter...men jag vet ju också att man definitivt har för mycket fritid när man, efter tre dagar, fortfarande är sur för att man betalade 4 kronor för mycket för en frukt...).
Men ja, ändå är jag inte sysslolös. Jag har massor av saker jag borde göra, men som jag bara struntar i (som sagt, har redan kommit överens med mig själv om att jag är lat). Som att förbereda mina folkhögskoleansökningar. Om jag vill söka in till nästa höst vill säga. Vill jag det? Egentligen skulle det vara gött att stanna i London (eller ännu bättre, flytta till Paris, but I guess that won't be happening any time soon..). Jaja, jag ska inte förringa London, det är ju ändå min favoritstad nr. 2.

Jag skriver verkligen mycket om mig själv. Det är inte så mycket tankar som det är "det här har jag gjort och så här tycker jag om det". Jenny skrev t.ex det där fina om klossarna och Uddevalla. Väldigt vackert och samtidigt väldigt gulligt (och metaforiskt, Lars Kromsten hade blivit frälst). Egentligen borde alla fylla sina bloggar (och konversationer) med behagliga metaforer och vackra och romantiska resonemang. Världen är ju en sådan otäck plats att allt vackert som finns i folks huvuden borde rinna ut för allmänhetens beskådan; kanske hade inte världen varit lika kall då. Som Carrie säger; Vi är inte vana vid stora romantiska gester som poesi och pianostycken, nuförtiden förknippar vi romantik med att någon erbjuder ett säte på en fullproppad buss (även om det ju faktiskt är en gnutta mysigt...). Hur som helst, poetiska tankar från Jenny är ju en fin början i alla fall.

Well, klockan närmar sig halv fyra, Weiron i ottan börjar snart sin dag och jag borde avsluta min.
Nightie!