Life's pretty good

Dagarna springer förbi med snabb takt, har redan påbörjat min fjärde vecka i little britain och det fungerar fantastiskt! Gårdagen var dock lite seg, kändes verkligen som om allt jag gjorde blev fel. Började med att jag gick upp klockan åtta, för sent egentligen men orkar verkligen inte dra mig upp tidigare. Kom iväg till bussen ungefär kvart i nio, alltså alldeles för sent! Tjejerna hann PRECIS i tid, hade de kommit 30 sekunder senare skulle de ha missat uppropet och därmed fått ett streck för hela dagen och sedan fått en lapp hem som ska fyllas i av målsman, där man ska uppge anledning till varför de "inte var i skolan". Hård regim i engelska skolor alltså. Hur som helst, de hann i alla fall, men det var på håret så jag måste verkligen skärpa mig hädanefter, kommer skämmas ögonen ur mig om de får en sådan lapp med sig hem någon gång (trots att tjejerna försäkrat mig flera gånger om att ingen av deras tidigare au-pairer har lyckats att gå året ut utan minst en försening. Men ändå, pinsamt!). Sen blev maten tråkig och Vita blev lite grinig på mig (mitt eget fel i och för sig) och lite sådana grejer. Hm....haha, jag är verkligen bortskämd! Egentligen är det ju bara petitesser, men jag kan verkligen vara sjukligt känslig och lättstött, måste verkligen öva på det. Nu när jag tänker på gårdagen så var det ju egentligen inget särskilt, bara massa småsaker. Om man tänker på hur mycket de andra beklagar sig ibland, och då har de ofta riktiga bekymmer, typ att barnen inte lyssnar eller inte äter maten och sådant. Wellwell. Apropå det, jag börjar ana ett mönster i beklagandet. För att inte vara helt elak ska jag inte nämna några namn, inte för att det är någon hemlighet direkt, utan för att man inte ska hänga ut någon. Och dessutom är det ju inte så att det är de som är gnälliga (tvärtom) men de som klagat på sina barn de senaste dagarna är de som har hand om pojkar. Egentligen försöker jag vara openminded och inte tänka i sådana banor, men let's face it; pojkar är jobbigare än tjejer. Jag har hand om tre tjejer och jag kan inte säga ett enda ont ord om dem! De är små änglar! De gör allt jag säger, de äter maten jag lagar, de gör sina läxor. Helt fantastiska! Hade det varit tre pojkar däremot...och jag är inte fördomsfull, jag är förskolelärare, jag vet hur pojkar fungerar i grupp. Och hade detta varit en familj med tre pojkar hade jag inte stått ut en dag ens. Sen tror jag nog också att jag har haft en himla tur med min familj, de är verkligen underbara. Går fortfarande och väntar på att någon läskig hemlighet ska dyka upp, men än så länge är det frid och fröjd! Låt oss hoppas att det fortsätter såhär...

De senaste dagarna har gått åt till promenader, shopping och fikor under dagarna och O'neills på kvällarna. Trodde aldrig att jag och alla vänner skulle ha tid att träffas såhär ofta. Men vi känner nog samma allihop; vi är alla lediga under dagarna och kvällarna och man blir sjukligt rastlös av att sitta inomhus när hela London finns utanför dörren. Känns verkligen skitbra att jag och mina kära gamla uddevallare och våra nya bekanta kommer så himla bra överens, Northern London Aupair Club for life!
Hur som helst, idag, efter att jag droppat av tjejerna (i tid!) i skolan, promenixade jag hem och tog sedan bussen till Crouch End där jag mötte Elin, Jenny och Sara. Botaniserade lite på Boots, gick till Toni & Guy och Elin fick en klipptid för imorgon, Sara ångrade sitt köp av ett svindyrt paraply från Boots så jag lämnade tillbaka det åt henne (haha, stackars expediten blev sjukt förvirrad) och sedan gick vi till Honeymoon och käkade vad som kändes som en hink med nudlar (eller som jag brukar säga till barnen när jag gjort massor av mat till dem; "enough food to feed the army"). Gick en sväng till Saras hus, ett riktigt posh ställe med vackert golv och uråldrig katt som var väldigt gosig (och som hade bajsat på golvet). Sen åkte Sara och Jenny till Sainsburys och jag och Elin åkte hem. Kom hem en halvtimme innan jag skulle plocka upp tjejerna, förberedde maten och promenixade sedan till Our Lady And St Jospeh Primary School, som barnens skola så fint heter, (är seriöst den mest kristna skola jag någonsin sett, massa galna crusifix och heliga ord överallt!), pratade en stund med Alessandra, den italienska aupairen vars barn går i samma klass som Oonagh och Ursula, plockade upp min tre tjejor, tog bussen hem, lagade färdigt maten med Vitas hjälp (märks när det är mat hon älskar, då vill hon alltid hjälpa till, haha). Lagade pasta med quornfärs, sistnämna blev jättegod, blandade färsen med vitlök, gul lök, tomatpuré, krossade tomater, tomatsås (tjejerna älskar tomater) och buljongtärning. Namnam! Kände min riktigt nöjd med min insats, trots att jag råkade typ smälta ett kastrullhandtag i mikron, hur jag nu lyckades med det. Varför ställde jag in den där från första början? Wellwell, sen bakade Vita någon skum grej som liknade chokladbollar medan jag diskade och lyssnade på rolig brittisk radio. Spelade spel med Vita (jag förlorade...) medan Ursula och Oonagh gjorde sina läxor och sedan kom Sheelagh hem och hon hjälpte mig att fylla i min bankkontoansökan. Japp, det var min dag. Och detta får jag betalt för, life's pretty good.

Anyway, planerna för veckan är något luddiga, men det är väl något i stil med det här:
torsdag shopping, prio no. 1 är att hitta New Look, och prio no. 2 är att inte slösa mer pengar! Vet inte riktigt vilket som kommer bli svårast...
fredag Portobello Road och Swedish Shop under dagen, Ursula och Oonaghs födelsedagskalas på kvällen
lördag fortfarande inget planerat?
söndag pratade om att åka till Ikea, men vi ändrade det till....minns inte vad?
måndag baka kanelbullar hemma hos Elin

Alright, time for bed. Lightning (katten med rött halsband) ligger här bredvid mig som ett litet element och sover, ska ta och göra detsamma om en liten stund. G'night!

P.S Bara en liten ynklig månad kvar tills mamma, pappa och Adri kommer och hälsar på. Hurra!