Londinium

Nu är jag minsann framme i London. Hm. Såhär gick det till: Gick upp klockan fyra, väckte pappa halv fem, tvingade i mig en banan och ett glas juice, sade hej då till mamma och Bella och gav mig av. Pappa höll på att missa avtagsvägen på väg till flygplatsen, varför minns jag inte, var knappt vid medvetande efter bara fyra timmars sömn. Hur som helst, framme på Landvetter fick jag veta att gränsen för handbagaget inte får överskrida 8 kg. Min väska vägde 12 kg! Skit tänkte jag. "Öh, kan man inte bara betala några hundralappar och låta det vara?". Tjejen vid incheckningen tittade på mig som om jag vore någon form av idiot och sade förbryllat "....Alltså det får inte överskrida 8 kg. Jag föreslår att du lägger över lite packning i det andra bagaget". Så ja, tack och lov hade jag pappa med mig, som är väldigt pedagogisk. Han fixade biffen och jag fick checkat in min väska, utan att betala för övervikt (otroligt!). Flygresan var helt händelselös. Kom på efter en stund att jag flyttat på datorn under omorganiseringen, till den andra väskan, så det blev inget Desperate Housewives-avsnitt som jag hade beräknat. Och jag hade ingen ro till att läsa, så det blev till att sitta och glo i två timmar. Planet svängde en gång lite bryskt och jag trodde vi skulle störta. Fast sen verkade läget vara under kontroll, så jag fortsatte med att ha tråkigt. Efter landningen hittade jag Sheelagh och barnen (Vita, Oonagh och Ursula, som de så fint heter) och vi åkte hem till deras lilla hus i i Hackney i norra delen av London. Och resten av dagen har flutit på i en vild fart och jag har nu blivit så trött att jag inte fattar hur jag ska orka gå upp för alla trappor och borsta tänderna. Suck suck. Hur som helst kan ju tilläggas att hela familjen är hur mysig som helst, kunde inte fått en bättre familj! Jättesnälla, roliga och hjälpsamma. Och extra nöjd blir jag när jag tänker på att både jag och Marie på Swedish Connection tyckte att den här familjen passade mig bäst. Får hoppas att vi kommer lika bra överens resten av året, en enda dag är inte mycket att gå på. Men ändå, mysiga är de. Och mycket te dricker de, typiska britter.

Wellwell, ska möjligtvis träffa Elin imorrn under dagen eller kvällen. Får se om jag vågar ta bussen in till Centrala London imorgon. Inte säkert, har aldrig åkt buss själv utomlands vad jag vet, har bara tagit Metron i Paris. Men det är nog lite för långt att gå, så jag måste väl tvinga på mig själv på en buss. Annars kommer jag sitta här ute i Hackney och ruttna, och det blir ju ingen glad av. Hm ja, vi får väl se imorrn.
See you pals!

P.S Såg Lotta Schelin på Landvetter. Hade egentligen velat säga till henne att hon är skitduktig och att hon borde hälsa till sin pappa Kjell (som var min gamla gympalärare), men jag motstod frestelsen. Han skulle säkert inte minnas mig ändå, jag var skitdålig på gympa...